Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Norlén, Gunnar: Symfoniens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYMFONIENS UTVECKLING 287
ha vi även i England fått en falang symfoniska tonsättare med
Edward Elgar i spetsen. Slutligen ha vi även den österrikiska skolan
med Schubert, Bruckner och Mahler.
Vi hava här endast tagit med bekanta namn och även av dessa
blott de viktigaste. Och nu endast i största korthet några ord om
dessa tonsättares verksamhet på symfoniens område!
Hektor Berlioz (född 1803, död 1869 i Paris) är framför allt den
djärve nydanaren i fråga om instrumenteringen. Han ej blott satte
oerhört höga fordringar på musikernas prestationsförmåga, utan
hans ovanligt fina sinne för blandningen av klangfärgerna ger även
hans orkesterbehandling en säregen, varken före eller efter honom
hörd kolorit. Vidare är han en fanatisk anhängare av den s. k.
programmusiken. Sålunda har han t. ex. i sin ’ ’Fantastiska symfoni"
försett varje sats med särskilda, karakteristiska program, ett
angivande av det poetiska innehållet, som åhöraren har att föreställa
sig vid åhörandet av verket. Programmusiken är av gammalt
datum, ja, lika gammal som musiken själv. Betitlade och med
förklaringar försedda kompositioner finna vi redan hos de gamla
nederländska och italienska mästarna liksom hos de tyska mästarna före
Bach. Som exempel kan nämnas en bataljmålning, kallad
"Sjöslaget", av obekant mästare. De olika satserna ha här följande
rubriker. Första satsen: trummornas musik, andra: krigsmusiken
och marscherna, tredje: skeppens rörelser, fjärde: krossandet av
böljorna, femte: kanonskotten, sjätte: de sårades skrin, sjunde: den
triumferande flottans segerjubel. — Stora strider och politiskt
viktiga händelser hava städse satt de samtida musikernas fantasi i
rörelse.
Vad nu Berlioz/ "Fantastiska symfoni" beträffar, så skall den
skildra en i feberdrömmar liggande ung konstnär, vilken, utom sig
av förtvivlan över att ha svikits av den älskade, förgiftat sig med
opium. Den dosis, han intagit, för svag att döda honom, framtrollar
först ljuvliga, sedan hemska bilder för hans sinnen. Satserna heta:
"Drömmerier och lidelser", "En bal", "Scen på landet",
"Vandringen till avrättsplatsen", "Häxsabbat".
En annan av B :s symfonier vill vara en illustration i toner till
Shakespeares "Romeo och Julia", en tredje, "Harold i Italien",
ansluter sig till Byrons dikt "Ung Harolds pilgrimsfärd".
Camille Saint-Saêns (född i Paris 1835, död i Algier 1921),
"Simson och Delilas" berömde kompositör, har även varit verksam på
symfoniens område. Sålunda skrev han fem symfonier, av vilka
n :r 2, a-moll, och n :r 3, c-moll, ibland spelas även här i landet. Som
programmusiker komponerade han de symfoniska dikterna
"Om-phales spinnrock", "Phaéton" och "Dödsdansen" ("Danse
macabre"),
César Franck (född 1822, död 1890 i Paris) har av en fransk
musiker kallats grundläggaren av den franska symfoniska konsten.
Han skrev blott en enda symfoni, som emellertid är så mycket mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
