Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Mathis, Henry Peter: En av den nya diktens män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AV DEN NYA DIKTENS MÄN
297
många målare och nästan alla yngre skulptörer, andra skapande
konstnärer att förtiga, har han studerat sin konst i dess forntida
och primitiva yttringar. Han har lärt av den gamla ädla,
oförgängligt sköna litteraturen. Han har knappa, expressiva uttryck i djärvt
men flärdfritt naivistisk stil. Det är doft av judiskt, hellenskt och
nordiskt forntidsspråk i hans ypperliga prosa. Det är inte lån utan
lärdomar det är fråga om. Och värdefulla lärdomar; det vore
frestande att gå närmare in på detta speciellt, egentligen materiellt
litterära område.
Så mycket måste sägas, att Sletto nått verkligt långt i sina
strävanden att skapa en konstnärlig och uttrycksfull, men ren och enkel
prosastil. Han är stilist av sådan rang, att vi i Sverige knappast
ha en motsvarig. Liksom Garborg tvingar han läsaren, huru
motsträvig denne än är, att kalla landsmålet vackert och tro på dess
möjligheter. I dessa bägge mäns händer blir detta ledstyva
dialektspråk ett smidigt litteraturspråk. Det är vanskligt att spå, men
man vill gärna tro, att Sletto jämte Aasen och Garborg kommer att
räknas bland det norska landsmålets klassiker.
Naturligtvis är det inte endast stilen och de egentligen yttre och
tillfälliga kulturdragen, som ge forntidsprägeln. Det är gestalterna
och luften omkring dem, händelserna och deras säregna ton av
avlägset men en gång upplevat. Och tankarna, stämningarna, det
andliga tidsläget. Men här möter redan nutiden, tiden i dag.
När det kommer till kärnan, så förtäljer förf. just det om de för
1900 år sedan levande människorna och dåtidens liv och idéer, som
är för oss och vår tid betydelsefullt. Han är varken historiker eller
kulturskildrare, han är och vill vara blott diktare. Han förbigår
inte godtyckligt historiska och psykologiska uppgifter, då han blir
ställd inför dem, utan klarlägger antydningsvis det inre
sammanhanget. Men främst skapar han medan han berättar. Han ger
syntetisk, levande form åt sin av nutids möte med forntid inspirerade
tanke. Antyder de osynliga linjer som nå oss från en för längesedan
fullbordad händelseutveckling. Öppnar utsikter över själens hav
och stränder som vi känna igen och tro vara våra egna. Ställer inför
oss dessa våra likar, våra bröder, som gått före oss, kämpat delvis
en annan delvis samma kamp som vi, haft samma krav, samma
längtan, men andra villkor och öden. Dessa människor äro redskap åt
samma krafter som driva oss. Besläktade idéer vilja förverkligas.
Samma ande råder i tiden, samme Gud står över tiden.
Man märker att förf. tillhör relativitetsteoriens och den nya
tidsfilosofiens period. Det är som ville han flytta oss till Kristus-tiden
och säga: Slå upp ögonen och känn att ni är hemma — det är ett
par tusen s. k. år emellan, men det betyder inte vad ni tror.
Då som nu trodde man inte på anden och levde inte kärlekens liv.
Hetsade och misströstande människor förorättade och pinade
varandra. Man såg med förtvivlan, att ont blev blott värre. Man
drömde om världsfred, om en världsfrälsare, men väntade kaos och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
