Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERALISM OCH SOCIALISM
For TIDEN av ERNST WIGFORSS.
t
(""JnGENTWG ÄR LÄTTARE ÄN ATT SÄTTA UPP
LIBE-f** È ralism och socialism som två oförsonliga motsatser, vilka helt
^—^ och hållet utesluta varandra. Den ena är "individualism",
kräver "frihet", "enskild företagsamhet". Den andra talar jämt
om "solidaritet", "samarbete", "samhällsingripande". Vill man
bara resonera tillräckligt abstrakt, kan man klarligen bevisa, att
dessa båda grupper av idéer röra sig i av evighet skilda banor, som
aldrig någonsin kunna råkas. Men även den som inte finner något
större nöje i luftiga spekulationer och skolastiska strider om ord,
utan stiger ner till jorden med dess dunkla och förvirrade speglingar
av idéernas värld, har ingen svårighet att även här upptäcka
oförenliga motsatser. Det är knappast en karrikatyr, om man målar
bilden av en liberalism, för vilken den enskilde individens
fullständigt fria och obundna företagsamhet har ett så ojämförligt värde,
att varje samhällsåtgärd, som ersätter eller begränsar den, får
karaktären av något ont, även om man bekvämar sig till det
egendomliga erkännandet, att detta onda i en viss, ehuru ytterst begränsad
omfattning är nödvändigt. Å andra sidan visar de socialistiska
idéernas historia, att samarbete och samhällsingripande till den grad
kunna bli uppfattade som självändamål, att man glömmer att fråga
efter deras inverkan både på friheten och på andra mänskliga
värden, som det dock var meningen att de gemensamma åtgärderna
skulle befrämja. För övrigt behöver man inte gå till några extrema
och sällsynta undantagsfall för att finna motsättningar, mellan vilka
det synes omöjligt att slå en bro. Den gamla manchesterliberalismen
i normal utformning och en strängt genomförd statssocialism
förefalla så pass oförenliga, att deras respektive anhängare inte gärna
kunna tveka om sin plats i striden.
Men lika välkänt är, att den praktiska verkligheten har att
uppvisa former av liberalism och socialism, mellan vilka det inte är lika
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
