Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Thorsing, Oscar: Nationernas förbund och Grekisk-Italienska konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
OSCAR THORSING
tivera sin fiendskap till folkförbundet med såväl de hittillsvarande
resultaten av dess verksamhet som med förbundets ställning och
karaktär, Folkförbundet beskrives som ett instrument i segermakternas
händer, oförmöget att öppna och bryta vägar ur den politik som gjort
freden till en lika stor olycka som kriget. Dessa äro påståenden, som
man ej utan vidare kan gå förbi. Förbundet är ju långt ifrån vad
det borde vara, långt ifrån ett förverkligande av de idéer om
internationell demokrati och rätt som legat till grund för dess skapande.
Men därmed är ej sagt att felen äro kroniska och obotliga. Tvärtom
gäller väl detta om dem lika litet som om Versaillesfördraget självt.
Vad som tilldragit sig under folkförbundsförsamlingens möte i år
har i mångas ögon blott varit ett ytterligare bevis för förbundets
dåliga karaktär. Man kan ju peka på det slutliga biläggandet av
den grekisk-italienska konflikten och med skäl fråga om detta i
någon högre grad vittnar om framsteg i umgänget mellan nationerna.
Och svaret måste bli ett övertygat nej. Men man får ej glömma att
folkförbundet på intet sätt bär ansvaret för den skändliga
avslutningen på denna konflikt. Vad som till slut skedde, skedde trots
folkförbundet. Detta är ett bevis för förbundets svaghet men ej för
dess dålighet. Ännu mindre kan förbundet beskyllas för att ha
velat försköna den orättvisa som begicks mot Grekland. Den kritik
som både i rådet och församlingen riktades mot Italiens uppträdande
och stormakternas slutliga beslut kunde man ha önskat mera
effektiv. Men man kan omöjligen göra förbundet ansvarigt för att den
ej blev så. Kort sagt folkförbundet har i den grekisk-italienska
konflikten haft den otacksamma rollen att emot stormaktsregeringarna
söka hävda internationella rättsprinciper och skydda den svagare
mot den starkare. Förbundet har gått ur denna strid som
förlorande part men motståndarens seger förlorade i Genève även mycket
av sin sötma. Bättre än dessa allmänna omdömen kan en skildring
av de olika faserna i konflikten klara upp folkförbundets hållning.
Anledningen till den grekisk-italienska konflikten var som man
erinrar sig att tre italienska officerare jämte deras chaufför och en
albansk tolk blevo mördade på grekiskt område den 22 augusti. De
mördade officerarna voro medlemmar av den internationella
gränskommission som tillsatts av ambassadörkonferensen för att reglera
grekisk-albanska gränsen. Trenne dagar efter mordet riktade
Mus-solini ett ultimatum till grekiska regeringen. Han begärde
långtgående moralisk satisfaktion, vidare att en sträng undersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
