Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Thorsing, Oscar: Nationernas förbund och Grekisk-Italienska konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 ösöAtt THo¾siisra
landra inhämta instruktioner från sin regering. Detta uppskov
kunde ej tolkas och tolkades ej heller i Genève som ett avsteg från
den väg rådet borde följa enligt pakten. På tisdagen den 4
september samlades rådet till ett nytt möte, vid vilket Salandra dock bad
om uppskov på ytterligare en dag. Rom hade ej varit lika snabb i
vändningarna som när det lät besätta Korfu. Vid mötet framlade
emellertid Politis vissa förslag till konfliktens avveckling. Sålunda
föreslogs att rådet skulle utnämna neutrala representanter att
övervaka undersökningen samt dömandet av mördarna. Enligt det
grekiska förslaget skulle vidare rådet utse en kommission av tre domare,
en grekisk, en italiensk och en neutral, för att fastställa
skadeståndsbeloppet. Till slut erbjöd sig grekiska regeringen att i en
schweizisk bank omedelbart deponera 50 milj. lire såsom säkerhet för
skadeståndets omedelbara utbetalande. Dessa förslag gingo ju långt för
att möta Italiens krav. Men Mussolini syntes fast besluten att ej
låta rådet få något ord med i laget och dagen därpå uppläste
Salandra i rådet en förklaring, som bestämt förnekade rådets
behörighet att behandla konfliktfrågan. Man observerade emellertid att
medan det förut framförda försvaret för Italiens hållning blott
bestått i mer eller mindre beslöjade antydningar om Italiens
stormaktsställning och nationella ära, gjorde Salandra nu gällande att
rådet ej kunde befatta sig med frågan om ej alla de intresserade
parterna voro ense om dess hänskjutande till rådet. Detta argument
var ej mer bärande än övriga, ty folkförbundspakten stadgar
uttryckligen att endast en makts framställning är erforderlig för att
sätta rådet i aktion. I den italienska förklaringen framhölls
dessutom att då gränskommissionen, av vilken de mördade italienska
officerarna voro medlemmar, tillsatts av ambassadörkonferensen var
denna det enda organ, som ägde rätt att vidtaga några åtgärder i
konflikten och ådöma straff. En viss förskjutning hade sålunda ägt
rum beträffande Mussolinis ståndpunkt. Från början hade hans
uppträdande vittnat om hans tydliga önskan att göra upp tvisten
med Grekland på tu man hand och efter sitt huvud. Nu hade han
insett omöjligheten av att hålla ambassadörkonferensen utanför och
troligen även att förhindra en parallellaktion i folkförbundsrådet.
Mussolinis strävan inriktades nu på att begränsa rådets inflytande
på konfliktens avveckling till det minsta möjliga och i detta syfte
sköts ambassadörkonferensen fram. Ginge rådet för långt bleve
följden sannolikt den att Mussolini drog tillbaka den italienska dele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
