Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Thorsing, Oscar: Nationernas förbund och Grekisk-Italienska konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND OCH GREKISK-ITALIENSKA KONFLIKTEN 3*39
gationen från Genève. Efter de officiella, italienska förklaringar
som avgivits i Rom och i Genève var det en ren omöjlighet att tänka
sig annat. Antingen finge den fascistiska regeringschefen fortsätta
sitt motstånd i Genève eller också lämna förbundet. En eftergift
skulle betytt en prestigeförlust för Mussolini som hans popularitet
ej varit i stånd att bära. Det stod alltså ganska klart för
rådsmedlemmarna efter Salandras förklaring att ett strikt uppträdande
enligt paktens bestämmelser skulle få som resultat att italienarna
lämnade Genève. Ville man undvika detta resonerade många finge man
vika för Mussolinis motstånd men söka göra det utan att allt för
mycket kompromettera sig i allmänna opinionens ögon. Ehuru den
svenske rådsmedlemmen satte in alla sina ansträngningar på att
förmå rådet att bestämt hävda sin kompetens och paktens föreskrifter
gentemot Mussolinis teser gick det som det brukar gå i dylika fall.
Efter privata överläggningar, i vilka Italiens representant ej deltog
enade man sig om en kompromisslinje. Badet skulle tillställa
ambassadörkonferensen vissa förslag till konfliktens biläggande i det
stora hela överensstämmande med dem Grekland framlagt. Vad
beträffar kompetensfrågan hade ingen av rådsmedlemmarna, om man
undantar Salandra, ett ögonblick velat ansluta sig till den italienska
tesen, då den först framfördes. Ej heller nu var man villig att
göra det. Men på flera håll gjorde sig en allt starkare stämning
gällande för att uppskjuta behandlingen av kompetensfrågan till dess
själva konflikten fått sin lösning. Upptoge man frågan om
kompetensen nu kunde man äventyra konfliktens fredliga lösning. Dessa
betänkligheter blevo avgörande, trots att den svenske rådsmedlemmen,
stödd av en allmän mening bland de små staternas delegationer, häda
begärt ett klart uttalande i kompetensfrågan. Flertalet
rådsmedlemmar menade att man genom att göra förslag i sak beträffande
konflikten, reellt hävdade rådets behörighet och att man senare
formellt kunde upptaga denna fråga. Vad som var att vänta var
sålunda ett förslag från rådet till ambassadörkonferensen innehållande
vissa bestämda riktlinjer för konfliktens lösning. Straxt innan
rådet samlades till sitt möte den 6 september hade emellertid en
ny svårighet tillstött. Salandra som fått del av planerna hade låtit
förstå att han ej komme att gå med på detta förfaringssätt och från
Paris kom order till Hanotaux, som förut varit ense med de övriga
rådsmedlemmarna, att1 ej låta Italien isoleras. Det var under en
ganska tryckt stämning som rådet sammanträdde den 6 september.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
