Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Thorsing, Oscar: Nationernas förbund och Grekisk-Italienska konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 OSCAR THORSING
Emellertid hade ej själva sakfrågans avgörande befriat rådet från
plikten att säga sin mening i den principiella frågan om
kompetensen. Alla, eller åtminstone stora flertalet av de små staternas
delegationer i Genève krävde en bestämd förklaring. Om Italiens tes
finge stå oemotsagd innebar ju detta en inkompetensförklaring från
rådets sida, som helt och hållet måste rubba förtroendet till
förbundet. Finge detta ej ingripa i en konflikt sådan som den
grekiskitalienska vore ju förbundets värde ytterligt ringa för de små
staterna. Många av de mindre makternas ombud lät förstå att de ej
kunde nöja sig med den tystnad, rådet iakttagit på denna punkt.
Branting blev den naturliga talesmannen för dessa länder och när
meddelandet om ambassadörkonferensens beslut om evakueringen
upplästes i rådet grep Branting ordet och efter att ha uttryckt sin
tillfredsställelse med uppgörelsen i tvisten erinrade han om att
Italien förnekat rådets kompetens och beklagade att rådet icke funnit
lämpligt att avge en tydlig förklaring i denna sak. Rådets hållning
hade framkallat en djup oro hos de folk som betraktade
folkförbundets verksamhet såsom en viktig garanti för sin säkerhet.
Besättandet att Korfu, vilket tydligt stred mot paktens anda kunde, betonade
Branting vidare, bli ett farligt prejudikat. Varje handling som icke
överensstämde med de av medlemmarna högtidligen ingångna
förpliktelserna skulle avsevärt minska förbundets utsikter att fullgöra
sina höga uppgifter i framtida konflikter.
Brantings förklaring tolkade utan gensägelse flertalets
uppfattning i Genève och det var med stor besvikelse som man mottog lord
Robert Cecils försök att i allo rättfärdiga rådets uppträdande
gentemot den svenska kollegans kritik. Lord Robert Cecils hela
uppträdande vittnade för övrigt om en ängslig omsorg om rådets prestige
som knappast var ägnad att förbättra saken. Ett faktum var ju
att rådet inför Mussolinis hot tigit i kompetensfrågan. Och vilka
motiven än varit till denna tystnad så hade man ej vågat bryta den
med en bestämd gensaga mot den uppenbart falska italienska tesen.
Brantings modiga förklaring hade emellertid haft det goda med sig
att rådet ej lät kompetensfrågan falla och med denna förenades nu
frågorna om s. k. fredliga repressaliers laglighet och en stats
ansvarighet för brott begångna mot främlingar inom dess område. Men
hur skulle dessa frågor besvaras ? Salandra som överhuvud sökte få
rådet att låta dem falla gjorde en mängd svårigheter. Sedan man
låtit en juristkommission fastställa deras formulering och efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
