Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Bendixon, Stig: Världskriget i de historiska läroböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
STIG BENDIXON
det ju till, att då något attentat upptäckts eller troddes hava
upptäckts mot de tyska trupperna eller det tyska krigsmaterialet
(telefonledningar och dylikt), den av professor Boethius omtalade
"bestraffningen" gick så till, att ett eller annat hundratal av den
fredliga befolkningen i vederbörande stad eller by uttogs på måfå av
tyskarna och nedsköts i flock. — På tal om grymheter kunde för
övrigt gärna det turkiska utrotningsverket mot armenierna ha fått
sig en släng áv sleven.
Vidare kan anmärkas på att författaren rörande
Salonikiexpedi-tionen kort och gott säger, att den skedde med kränkning av
Greklands neutralitet. Den skedde dock enligt önskan av grekiska
regeringen, vilken då hade för avsikt att hålla 1913 års alliansavtal med
Serbien och inträda i kriget mot Bulgarien. Att expeditionen
sedermera kom att räknas som en neutralitetskränkning berodde på att
kung Konstantin, två dagar efter det landstigningen ägt rum,
skickade i vag sin ministär och förklarade sig — med brytande av löftet
till Serbien — ämna förbli neutral. Skall man beträffande dessa
händelser tala om "kränkningar", borde man alltså hellre tala om
kung Konstantins kränkning av sitt givna ord än om
ententemakter-nas kränkning av Greklands neutralitet.
Slutligen är icke författarens uttryckssätt beträffande
krigsbloe-kadens folkrättsstridighet fullt lyckligt. Att blockera en fiendes
land har ju alltid ansetts överensstämma med krigets lagar. Det
folkrättsstridiga i ententemakternas blockad mot Tyskland skulle väl
snarare ligga däri, att den även kom att gå ut över de neutrala.
Övergår man därefter till kapitlet om världskrigets avveckling,
finner man även där ett par fall av bristande korrekthet.
Det ena är påståendet, att ententen fortsatte "hungerblockaden"
mot Tyskland även efter stilleståndet. Påståendet är missvisande.
Stilleståndsavtalets bestämmelse, att blockaden skulle bestå, innebar
ju, att den tyska sjöfarten fortfarande skulle vara förbjuden, men
de allierade förklarade i avtalet som sin avsikt att förse Tyskland
med livsmedel. Att hjälpen till Tyskland icke kom så fort och icke
heller blev så omfattande, som tyskarna önskade, berodde ju på att
vid slutet av 1918 stora delar av det övriga Europa voro hemsökta av
hungersnöd. Så var fallet med ett par av de allierade länderna
själva, nämligen Serbien och — i ännu högre grad — Rumänien,
vilka utsugits på livsmedel under centralmakternas ockupation; i
Bukarest lära ännu i februari 1919 hungern ha dödat omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
