Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Händelser och spörsmål - Dilettantpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Det kastar ett märkligt ljus över ting och förhållanden, att
affären Hederstierna kunnat utspelas utan att av den professorlige
mentorn i Göteborgs Handelstidning besprutas med reflektioner
över den utrikespolitiska dilettantismen, Ty något mera dilettantmässigt än
herr Hederstiernas uppträdande lär det vara svårt att uppleta. Men liksom
två negationer i allmänhet upphäva varandra, uteblevo denna gång den
göteborgska magsyrans uppstötningar, och herr Hederstierna fick den vänligaste
klapp på axeln för sin synnerliga visdom, långt större än det usla svenska folket
var värdigt.
Herr Hederstiernas dilettantism visade sig icke däri, att han höll ett tal i
utrikespolitiska frågor. - Sådant tillkommer en utrikesminister. Utan den visade
sig däri, att han höll ett offentligt storpolitiskt tal — och trodde, att det skulle
kunna betraktas som offentligen intet betydande privata
eftermiddagsfunde-ringar! Efter det genombrott för metoden att föra diplomatiska förhandlingar
genom ministertal, som de senaste åren bevittnat, gnuggar man sig i ögonen
över att ens i Ultima Tule ännu finns någon, som icke inser att en
utrikesministers tal är en politisk handling. Och att denne någon varit landets
utrikesminister! Eftersom det icke finns ringaste anledning antaga, att herr
Hederstierna ville bryta nacken av sig, har man ingen annan förklaringsgrund
till hans uppträdande än den rent dilettantmässiga omdömeslösheten.
Naturligtvis kan en utrikesminister ha en utrikespolitisk åsikt, som innebär en
brytning med hans lands förutvarande politik. Det händer ju alltsom oftast.
Men då han framlägger den offentligt, medför detta viss skyldighet för
honom att stå för den och kämpa för densamma och för ett avgörande, om denna
åsikt på en vital punkt skall vara ledande för landet eller ej. Att hävda ett
slags utrikespolitik som den enda riktiga, men ändå inte på allvar förfäkta den
— det är knappast ens dilettantism, det är barnslighet.
Och naturligtvis kan en utrikesminister hålla tal utan att ha konfererat med
sina kolleger. Men om han i dem skulle förfäkta en mening, som regeringen
i sin helhet och framför allt dess chef inte kan acceptera — ja, då är det slut
med den ministern, och efter alla vanliga begrepp skulle han såsom fristående
politiker söka främja sin åsikt och bekämpa den enligt hans tycke ödesdigra
politik regeringen för.
Alldeles bortsett från den sakliga innebörden, var herr Hederstiernas
uppträdande till den grad dilettantmässigt, att det även inom högern måste ha
allvarligt skakat tron på det partiets med diplomatisk kapacitet särskilt
benådade ställning. Men därtill kommer, att den åsikt vilken han ansåg borde leda
vår utrikespolitik lider av så ytterligt stora sakliga vanskligheter, att den
knappt kan tagas på fullt allvar. I korthet är ju denna åsikt den gamla kända
tesen, att Sverige skall försvaras vid Systerbäck, att Sverige måste förbinda sig
att kämpa för Finlands bestånd för sin egen säkerhet,
[-Di/ettarit-politik.-]
{+Di/ettarit-
politik.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
