Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Händelser och spörsmål - Tysklands sju liv - Östkarelska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL 3$3
ligt att förhindra uppträdandet i Sachsen, borde de genast utträtt ur
regeringen och ej som skedde låta saken fortgå till obotlig skada för arbetarna och
socialdemokratin.
Knappt hade den första upphetsningen kring händelserna i Sachsen lagt sig
förrän riksregeringen ställdes inför ett nytt eldprov. En nationalistisk revolt
hade företagits i Bajern. Hitler hade på femårsdagen av revolutionen
proklamerat den nationalistiska revolutionen och i en ölkällare i Munchen högtidligen
avsatt riksregeringen, korat sig själv till ledare för tyska rikets politik och von
Kahr till ståthållare i Bajern. Men revolutionen fick ett hastigt slut. Von
Kahr svek sin kumpan. Hitler och Ludendorff måste sträcka vapen inför
övermakten, och den tändande gnista, på vilken nationalisterna väntat i Tyskland
för att rycka åt sig makten, fick blott krtitet att fräsa. Splittringen mellan
nationalisterna i Bajern hade för den gången räddat landet från inbördeskriget.
Några illusioner om von Kahrs avsikter skall man dock ej göra sig. Han som
Ludendorff är republikens och demokratins svurna fiende och när det lämpliga
ögonblicket är inne kommer han ej tveka att slå till.
Men även i yttre avseende är tyska republikens läge försämrat. Poincaré
har ihärdigt nekat att förhandla med Berlinregeringen trots det passiva
motståndets upphävande. Ockupationsmyndigheterna ha trätt i förbindelse med
industribaronerna och sluta det ena avtalet efter dêt andra utan hänsyn till tyska
regeringen. Förhållandena i Ruhr ha med andra ord nästan fullständigt
undan-dragits riksregeringens kontroll och i Rhenlandet arbeta separatisterna i skydd
av franska bajonetter. Situationen är kort sagt förtvivlad. Ej på någon punkt
kan någon ljusning skönjas. Och hur länge detta skall kunna fortgå står ej i
mänsklig makt att avgöra.
I den finska pressen har nyligen kommit till uttryck ett starkt
missnöje med Nationernas förbunds råd och i synnerhet
Sveriges representant, Branting, i anledning av rådets behandling
av den östkarelska frågan. Särskilt har förutvarande statsministern prof.
Erich förklarat sig "pinsamt berörd" av den svenske rådsledamotens
hållning.
Som våra läsare torde känna, hade finska regeringen vänt sig till rådet för
att påkalla dess ingripande i Finlands mellanhavande med Ryssland rörande
det östkarelska områdets autonomi. Enligt finsk uppfattning har
sovjetsregeringen icke uppfyllt sina i fredsfördraget i Dorpat givna utfästelser i denna
punkt. Rådet beslöt vid sitt aprilmöte i år att i någon mån tillmötesgå
Finlands önskningar om ett ingripande, nämligen så att rådet begärde
Haagdomstolens utlåtande, huruvida vissa bestämmelser i Dorpatfreden jämte en
deklaration till protokollet över fredsförhandlingarna rörande östkarelen innefattade
internationella åtaganden från Rysslands sida gentemot Finland.
Domstolen uttalade i sitt svar, att den ej ansåg sig kunna avgiva ett
utlåtande, enär ryska regeringen, som ej vore bunden av något fördrag att
erkänna domstolens behörighet, vägrat medverka vid förhandlingarna inför
domstolen. Denna domstolens ståndpunkt motiverades utförligt med juridiska
argument. Fyra av domstolens elva ledamöter uttalade en avvikande mening.
Östkarelska
frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
