Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERALISM OCH SOCIALISM
389
vår herre äro vi alla smålänningar’ \ men den logiska
nödvändigheten att dra slutsatser om ekonomisk jämlikhet torde därmed inte
vara uppenbar.
Emellertid finnes här ingen anledning att gå närmare in på
frågan hur den ekonomiska utjämningen motiveras. Huvudsaken är,
att den ekonomiska jämlikheten inte kan anses ligga utanför ramen
av liberala strävanden och alltså inte heller kan utgöra en av de
där sökta gränslinjerna mot socialismen.
Vi få tydligen gå ett steg vidare och söka olikheten i metoderna
att uppnå det gemensamma målet. Även här gagnar man
emellertid klarheten genom att först ägna någon uppmärksamhet åt det som
icke skiljer. Hit hör det av många moderna liberaler omfattade
kravet att skapa en ekonomisk minimistandard, under vilken ingen
medborgare skall tillåtas sjunka, detta både i eget och i hela
samhällets intresse. Medlen tänker man sig nog i regel som socialpolitikens
vanliga. Anmärkas må endast, att man åtminstone i England till
denna standard räknar en anständig bostad, och att man där även
på liberalt håll trots sin stora förkärlek för det privata initiativet
är fullt på det klara med att samhället måste träda hjälpande
emellan, om det skall finnas några utsikter att få målet förverkligat.
Men framför allt är det en liberal princip att genom ökad rörlighet
hos arbetskraften avskaffa alla konstlade olikheter mellan folks
arbetsinkomster. Det förnämsta hindret för en utjämning torde man
se i den bristfälliga utbildning, som flertalet av landets medborgare
måste nöja sig med, och som skapar en konstlad knapphet inom vissa
yrken likaväl som en onaturlig tillströmning till andra. Lika
möjligheter för alla ifråga om uppfostran blir sålunda radikalmedlet.
Arbetare med olika duglighet inom samma yrke och härpå beroende
olika inkomster skulle man väl på denna väg inte komma ifrån, men
nivåskillnaden mellan olika yrken skulle försvinna, naturligtvis
under förutsättning att det inte råder "naturlig" knapphet på anlag
för vissa slag av samhällsnyttigt arbete. Denna tankegång ha ju
socialister ofta brukat framföra, gärna med ett påpekande att en
del av de nu sämst avlönade yrkena under sådana förhållanden
kanske skulle inbringa de högre inkomsterna i pengar, därför att de
i andra hänseenden skulle betraktas som mindre eftersträvansvärda.
Att man emellertid har att göra med en äkta frukt på det liberala
trädet, kan inte betvivlas. Även anhängare av den ekonomiska
liberalismen, som i stort sett visa en starkt konservativ orientering,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
