Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
ERNST WIGFORSS
definitioner på orden liberalism och socialism. Socialismen har av
många anhängare uppfattats som enbart en fråga om äganderätten.
Då denna blivit gemensam i ett samhälle med demokratiska politiska
former, har man inte sett något ytterligare problem i frågan om
arbetarnes ställning inom själva produktionsprocessen, såsom en del
i den stora industriella organisationen. För både ’ ’statssocialister’’
och "konsumentkooperatörer" har det ofta förefallit som en
självklar sak, att med äganderätten till kapitalet skulle följa en rätt till
ledningen ungefär så vidsträckt, som den för tillfället av det privata
kapitalet utövade. Sambandet mellan "socialism" och "industriell
demokrati" är därför åtskilligt invecklat. I det socialistiska kravet
på "arbetarens förening med produktionsmedlen" har naturligtvis
alltid legat något mer än ett anspråk på att få del i kapitalets
avkastning. Befrielsen från kapitalägarens maktutövning har
säkerligen också legat bakom. Men denna frigörelse har man ofta ansett
för uppnådd, i samma ögonblick som något slags gemensamhet i
äganderätten blivit skapad. Först under det sista årtiondet synes
man mera allmänt inom den socialistiska rörelsen ha kommit till
klarare insikt om att samäganderätten i och för sig inte alltid löser
problemet om arbetarens "ekonomiska frihet".
För den liberale betraktaren borde ju problemet ha tett sig minst
lika trängande. "Friheten" är uppenbarligen hotad, inte bara
när samhället sträcker ut sin makt över allt större områden av
näringslivet och förvandlar massor av människor från fria företagare
till statstjänare, utan minst lika mycket då de stora industriella
organisationerna i enskild ägo styra och ställa med sina arméer av
osjälvständiga lönarbetare. Någon lösning kan ju i detta fall inte
erbjudas av den enskilda äganderätten. Även om man gjorde
varenda medborgare till en liten aktieägare, skulle detta inte
nödvändigtvis skänka honom frihet, inflytande och ansvar inom den stora
ekonomiska organisation, där han har att utföra sitt arbete. Med all
sannolikhet skulle han känna sig mindre fri än arbetaren i ett
sam-hällsföretag, då denne ju likväl på omvägen över den politiska
apparaten kunde påverka sina arbetsvillkor.
En första tillnärmelse till en lösning har man i
fackföreningsrörelsen. Denna faller ju ingalunda utanför de liberala råmärkena,
hur fientliga än de äldsta förkämparna för "ekonomisk liberalism"
ställde sig till arbetarnas sammanslutningar och hur svårt det ofta
tycks falla sig även för moderna liberaler att göra sig kvitt en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
