Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBEEALISM OCH SOCIALISM
401
punkterna, än den som alltid måste anses för berättigad, även när
det gäller en av de dagligdags förekommande sammanslagningarna.
Möjligen göres mot hela resonemanget den invändningen från
liberalt håll, att själva organisationstendensen har man ingenting emot,
men det är statsingripandet för att påskynda eller rent av
framtvinga en dylik utveckling, som man "principiellt" avböjer. De
enskilda företagarnes omdöme om det möjliga eller lämpliga i en
mera omfattande organisation måste bli avgörande. Endast däri har
man en garanti för att sammanslutningen verkligen är ekonomiskt
berättigad, nationalekonomiskt fördelaktig. I det nya liberala
partiets program vänder man sig mot "tvångssocialisering". Det kan
ju uppfattas som en antydan om att en "socialisering" i här ovan
avsedda "tekniska" mening men på frivillighetens väg inte ligger
utanför den liberala idékretsen.
Det skulle föra alldeles för långt att här ta upp frågan om graden
av "frivillighet" i alla de sammanslutningar, som genomföras under
enskild ledning. Men man kan betvivla, att liberalismen behöver
avsvärja sig all hjälp av statsmakterna, då det gäller att lösa
organisationsproblem, vilkas existens den själv öppet erkänner. I detta
hänseende kan man återigen hänvisa till ett av de där välkomna
föredragen under den liberala sommarskolan i Cambridge. Den redan
citerade D. H. Kobertson diskuterar "konjunkturcykeln" och vad
som kan göras för att utjämna den. Och hans praktiska
utgångspunkt är, att det nuvarande ekonomiska systemet — "kapitalism
eller enskild företagsamhet eller vad man nu vill ge det för namn"
— alltmera kommer att dömas efter sin förmåga att komma tillrätta
med kriserna. Talarens egna förslag röra till en del vad han anser
det enskilda företaget kunna uträtta för "stabiliseringen". Men i
detta sammanhang intresserar mest, vad som måste göras
gemensamt. Det första kravet är "publicity", det vill säga alla fakta
rörande konjunkturläget måste göras tillgängliga för det enskilda
företaget och häri inbegripes inte bara allmänna statistiska
uppgifter, som av samhället eller vetenskapliga korporationer kunna
samlas, utan även uppgifter om vad "konkurrenten gjort eller
ämnar göra". Insikten om det gemensamma intresset bör vara den
starkaste sporren för att få affärsmännen att lägga bort sin
hemlighetsfullhet, säger talaren, och i alla händelser bör "financial
publicity" vara ett väsentligt mål för den liberala politiken ifråga om
industrin, inte bara på grund av denna ’offentlighets’ direkta in-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
