Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Unden, Östen: Garantiproblemet inom Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARANTIPROBLEMET INOM NATIONERNAS FÖRBUND 413
En sådan revision av förbundsaktens nuvarande system kan icke antagas för
närvarande vara till gagn. Icke heller torde många av förbundets medlemmar
vara benägna att så långt binda sin handlingsfrihet. Från Sveriges synpunkt
skulle givetvis den på detta sätt vidgade skyldigheten att deltaga i såväl
militär som ekonomiska sanktioner för garanterande av freden vara ännu mer
betungande och för den svenska opinionen ännu mindre antaglig än vad fallet
är enligt den under II. angivna tolkningen av garantiplanen.
Emellertid kunde det nuvarande garantisystemet i förbundsakten förstärkas,
utan att förpliktelse till deltagande i militära aktioner stadgades. Det
nuvarande domstols- och förlikningsförfarandet kunde kompletteras i den riktningen,
att tvistande parters handlingsfrihet ytterligare bleve kringskuren. Ett steg i
denna riktning vore att införa obligatoriskt domstols förf ärande i tvister av
rättslig natur, vilken ändring i förbundsakten tidigare föreslagits av svenska
regeringen. Även beträffande tvister av politisk natur kan ifrågasättas en
skärpning av nuvarande regler, exempelvis så, att dels rådets initiativrätt enligt
art. 19 vid revision av traktater vidgades, dels ’ ’moratoriet’’ enligt art. 12
utsträcktes och skyldighet stadgades att inleda en ny förlikningsprocedur efter
viss tids förlopp. Sådana förändringar i det nuvarande systemet skulle
medföra förpliktelse att deltaga i ekonomisk blockad även gentemot stat, som ville
gripa till krig i strid mot dessa nya bestämmelser.
IV. Spörsmålet om ett stärkande av det nuvarande garantisystemet har
upptagits i sammanhang med frågan om rustningarnas begränsning. Orsaken till att
dessa båda frågor sammankopplats har varit den uppfattningen, att en
utfästelse till rustningsbegränsning skulle möta motstånd från många staters sida,
med mindre de fingo sig tillförsäkrade ökade garantier mot anfall. Det måste
betvivlas, att den sålunda fordrade sammankopplingen av
rustningsbegränsning och ökning av garantier skall vid närmare prövning visa sig ägnad att
påskynda en överenskommelse om rustningarnas begränsning. Eftersom
garantiproblemet, såsom ovan framhållits, innefattar många svårlösta
spörsmål och berör väsentliga principer i dem uti Nationernas förbund skapade
rättsordningen, är icke att vänta, att enhällighet lätteligen skall kunna
åstadkommas om en lösning. Många stater skola säkerligen i likhet med Sverige
¾ysa grundade betänkligheter mot den nu ifrågasatta garantiplanen. Med
hänsyn till den nämnda sammankopplingen skulle det sannolika dröjsmålet med
garantifrågans lösning medföra ett fördröjande även av verksamma
internationella åtgärder för rustningarnas begränsning under andra garantier för de
olika staternas säkerhet än den här ifrågavarande. Att detta vore till den
största skada för såväl Nationernas förbund som de särskilda staterna, ligger
i öppen dag.
Bland de övriga svaren förtjänar särskilt det holländska att
uppmärksammas. Det framhåller till stor del samma synpunkter
som det svenska. Holländska regeringen hänvisar till betydelsen
av att Nationernas förbund blir universellt och tror icke, att
dessförinnan en garantitraktat, sådan förbundsförsamlingen tänkt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
