Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Unden, Östen: Garantiproblemet inom Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARANTIPROBLEMET INOM NATIONERNAS FÖRBUND 421
Garantiförpliktelsen enligt den allmänna traktaten innebär
följande. I fall fientligheter utbryta, vari signatärmakt är invecklad,
skall Nationernas förbunds råd inom fyra dagar efter det
meddelande härom överlämnats till generalsekreteraren, avgiva en
förklaring, vilken eller vilka stater äro angripare och huruvida de
angripna ha rätt till hjälp. Beslutet skall, för att vara bindande, fattas
enhälligt. Stater som äro invecklade i fientligheterna skola inbjudas
att deltaga i sammanträdet, men ha ej rösträtt. Rådet skall vidare,
under förutsättning att nyssnämnda enhälliga beslut kommit till
stånd, organisera hjälpen till den anfallna staten: besluta
ekonomiska påtryckningsåtgärder; bestämma vilka stater skola sända
militära styrkor och omfattningen av dessa hjälpsändningar; bestämma
över kommandot; förbereda en plan för finansiell hjälp åt de stater,
som äro anfallna eller deltaga i hjälpen. För beslut fordras även
här enhällighet, och stat, vars bistånd begäres, har själv alltid säte
och rösträtt i rådet. — Det mest anmärkningsvärda i dessa
bestämmelser är, att ingen definition lämnas på anfallskrig.
Juristkommittén uppvisade, vilka svårigheter uppstå, därest förslaget skulle
avse ett vidare begrepp än otillåtet krig i förbund¾aktens mening.
I detta avseende framfördes sålunda samma principiella invändning,
som utvecklats i den svenska regeringens svar den 1 juni 1923 (se
ovan). Kommittén föreslog en formulering, som innebar, att endast
de enligt förbundsakten otillåtna krigen skulle giva upphov till
garantiförpliktelsens tillämpande. Detta ändringsförslag ansågs
emellertid beröra en alltför betydelsefull principfråga, för att kunna av
tredje utskottet antagas utan ingående prövning, vartill ej fanns
tid. Frågan återkommer alltså. Den är viktig ur flera synpunkter.
Enligt förbundsakten kompletteras förbudet mot krig med regler
för rättsligt förfarande, och om förbudet mot krig göres
vidsträcktare, erfordras även en motsvarande utsträckning av rättsmedlen.
Vidare utgår förbundsakten från en bestämning av anfallskrig, som är
till sin innebörd fullt tydlig. Det är förbjudet att gripa till krig,
innan en fredlig procedur anlitats samt under denna procedur och
en viss tid efter dess avslutande, alldeles -oavsett vilkendera parten
har en rättvis sak. Förbundsakten förbjuder "egenmäktigt
förfarande", ifall man vill använda en analogi från svensk straffrätt.
Vidare förbjudes krig mot den, som ställt sig enhälligt rådsbeslut
till efterrättelse. Men i den mån garantitraktaten avlägsnar sig från
förbundsaktens "förbjudna krig", räcker det ej längre med att så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
