Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Marcus, Carl David: Strindbergs naturalistiska skådespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS NATURALISTISKA SKADESPEL
445
Emellertid är Strindberg även en anhängare av en annan
filosofisk åskådning, som bottnar i Kant och den romantiska
spekulationen och under 1870-talet fram till seklets slut når sin höjdpunkt.
Det är Schopenhauers och Hartmanns pessimism. Ehuru
utgångspunkten och problemställningen är en helt annan än positivismens
blir dock själva den andliga behållningen märkligt nog av besläktad
art. Även pessimismen störtar Gud från tronen, även den är djupt
övertygad om skeendets totala meningslöshet, även den för till en
våldsam tudelning mellan den teoretiska och den praktiska
människan. På detta vis slutar hela århundradet i en skepticism, som
hos de mest utvalda andar tar formen av en anarkisk frontställning
mot livet självt, vilken fortsattes ända in i det nya århundradet och
får ny näring i världskrigets ödeläggelse av alla människovärden.
Det må för övrigt till Strindbergs heder än en gång framhållas,
att han icke nöjer sig med det blotta nedrivandet utan med den
överdrift och våldsamhet som utmärker hans expressionistiska
naturell, även bygger upp sina sociala utopier, vilka likt avlägsna
fjälltoppar lysa genom dimmorna, innan aftonen kommer och ruset är
över.
Men att Strindbergs dramatiska utbrott skedde mot slutet av
80-talet, därtill bidrog i sista rummet hans rent personliga upplevelser,
vilka voro ovanligt ägnade att bekräfta hans teoretiska åskådningar.
Det är naturligtvis fråga om den alltmer krisartade stämningen i
hans äktenskap, som år 1887—88 bland annat utlöser sig i den på
en gång fruktansvärda och förtvivlade bekännelseromanen "En
dåres försvarstal" Det är här icke platsen att syssla med frågan
om det är äktenskapskrisen som för till ett utbrott av den allmänt
psykiska krisen eller tvärtom, och det torde vara svårt nog att finna
ett fullgiltigt svar på detta spörsmål. Då emellertid förhållandet
mellan könen blir själva kardinalproblemet i Strindbergs
naturalistiska produktion i högre grad än hos Ibsen, är det nödvändigt
att röra vid själva ursprungen till hans säregna uppfattning och
nämna tingen vid deras rätta namn.
Det är uppenbart att Strindbergs första kärlek verkligen, som
han själv skriver, varit hans moder. Det är icke min mening att
gå lika långt som den Freudska skolan i ett brett anlagt verk "Das
Inzest-Motiv in Dichtung und Såge" av Otto Rank (1912), där
slutligen de flesta diktverk återföras till en incestupplevelse. Men
det finns tydligen en incest, som blott uppträder som ett oklart be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
