Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Norlén, Gunnar: Musik och bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIK OCH BILDANDE KONST
475
gällde för den enda förebildliga. Furstar i alla länder kallade
italienare till sina hov, vilka utövade ett ofta föga gynnsamt inflytande
dels som utövande konstnärer och dels som lärare. Ty i Italien hade
redan ett konstens förfall inträtt, som gjorde sig märkbart även i de
andra länderna. Inom arkitekturen hade den överlastade
jesuitstilen, den utsvävande barocken, uppstått, och den övergick på
1700-talet i den sirliga, lekande rokokon. I musiken finna vi likaledes
denna figurrika stil, full av omotiverade utsirningar och
krumelurer. I motsats mot den stränga stilen hos en Bach och Handel
kallade man denna nya instrumentala stil den "galanta", och
Francois Couperin gäller som representanten för pianomusikens
rokokostil. Svarande häremot kallas denna tids målare, till exempel
Watteau och hans lärjunge Lancret, rokokomålare eller målare av
"les fetes galantes" (de lysande festerna). Gent emot denna musik,
som saknar upphöjt allvar och näppeligen är till för något annat
än att roa för stunden, uppträda redan tidigt behj artade män,
såsom till exempel musikskriftställaren Mattheson. Han förklarar, att
musiken skall tjäna moraliska ändamål och rekommenderar
musikerna att till förädlande av sin konst studera den antika plastiken.
Huvudsakligen genom Winckelmann, som genom sina skrifter söker
vidga förståelsen för den klassiska forntiden och särskilt för gamla
Hellas’ konst, framträder vid slutet av 1700-talet den antikiserande
riktningen inom musiken och måleriet, som nu helst hämta sitt stoff
från antiken. På denna den klassiska skolans tid skapade David
sin tavla "Horatiernas ed", C ar st ens sin "Priamus inför Achilles"
och sin "Oedipus" och Thorwaldsen sin relief "Alexanders intåg i
Babylon". Inom musiken uppstå sådana kompositioner som
"Orfeus" och "Iphigenia" av Gluck och "Vestalen" och "Olympia"
av Spontini. Och när på 1800-talet den klassiska skolan får vika
för romantiken, motsvara en Schwinds, Steinles eller Ludvig
Richters verk i deras en smula veka stämning musiken hos Schumann,
Mendelssohn, Loewe och Adolf Jensen. Och liksom romantiken
mynnar ut i Richard Wagners väldiga musikepos, så firar den samtidigt
sin högsta, avslutande triumf i Arnold Böcklins fantastiska,
livsmät-tade målningar.
Och liksom i våra dagar modernisterna bland målarna,
neoimpres-sionisterna, pointillisterna och expressionisterna finna sitt ideal i att
sönderdela, förenkla färgerna och med sin nya, raffinerade teknik
överlämna åt åskådarens öga att omforma verken till bildintryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
