Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Norlén, Gunnar: Musik och bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIK OCH BILDANDE KONST
å79
d, d, dt" Detta svar är typiskt för Whistlers sarkastiska,
lättantändliga sinne. Han lät sig ingalunda bekomma, och hans
harmonier och symfonier blevo snart, som han själv säger, "en röd duk"
för engelsmännen. På grund av en bild, som han kallade
"Nocturne", kom det mellan honom och Euskin till och med till en
process, varvid fråga uppstod, huruvida man över huvud kunde måla
en nocturne. När domaren frågade Whistler, om han kunde göra
tavlans skönheter begripliga för honom, svarade Whistler med
vanlig skärpa: "Nej, jag är rädd för att det vore lika lönlöst som för
en musiker att blåsa in sina toner i örat på en döv.’’ Numera förstår
man Whistler bättre. Man har till och med sagt, att han genom den
tunna, genomskinliga färgpåläggning, som han har gemensam med
japanerna, framkallat "en verklig klang hos sina harmonier", och
när en konstnär i likhet med honom lägger huvudvikten vid de enkla
och stora linjerna och ordnar färgtonen i ett harmoniskt system, så
kan han väl känna sig som symfoniker. Whistlers inre liv kom
allt närmare musiken, och under hans sista år fingo hans skapelser
nästan uteslutande musikaliska titlar.
Även hos en av de största tyska konstnärerna, hos Max Klinger,
finna vi dylika beteckningar. Liksom musikerna kallar han sina
verk opus 1, 2 och så vidare och ger dem sådana titlar som
"Capric-cio" och "Intermezzi". Men här ha vi ej, som hos Whistler, endast
att göra med blott stämningar, utan Klinger fick impulsen till dessa
titlar till exempel i Robert Schumanns lika benämnda musikstycken.
Klinger är också genom-musikalisk och blir därför oftast inspirerad
till sitt skapande genom musiken. I inre släktskap känner han sig
förenad framför allt med Brahms, vars sånger väckte en sådan
genklang hos honom, att han lät dem uppstå på nytt i sin konst. Och
just i detta nyskapande ligger den mäktiga verkan av dessa blad,
av vilka vart och ett anpassar sig efter varje sångs
stämningsinnehåll. "Feldeinsamkeit", "Alte Liebe", "Schusucht" med flera,
liksom även den gripande "Schicksalslied" (texten av Hölderlin),
vilken Klinger utformade till den uppskakande Prometeussagan,
uppstodo så. I dessa verk se vi, huru skalden, musikern och etsaren
förenat sig till en harmonisk treklang. Som det redan framgår av
titeln "Brahmsfantasi", har Klinger här i främsta rummet icke
inspirerats av skalden utan av musikern. Denne i sin tur var
hänförd över dessa raderingar, ty han kände, att Klinger förstod honom
helt och hållet och här givit uttryck i bild åt vad som föresvävat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
