Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Carleson, C. N.: Diktaturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTATUBER
485
ten över för att slutligen samlas i en hand. I båda fallen hade
folkrepresentationerna trasat sönder sig själva. Diktaturen växte fram
i viss mån under representationernas medverkan, det vill säga de
grupper inom dem, som satte de statliga, reala kraven över
stånds-och korporationsintressena, gåvo, om än med kränkning av
motparten, en formål parlamentarisk sanktion åt besluten och
åtgärderna. Det stympade engelska parlamentet och de tre ofrälse svenska
stånden, båda kategorierna markerade av en social avgränsning mot
magnatadeln, överläto makt åt regenten, och sakligt blir skillnaden
liten eller ingen, om diktatur-fullmakten i England lämnades åt en
"man ur folket" eller i Sverige åt en kung, som ju aldrig förlorade
ur sikte lagen som sin myndighets källa.
Med blicken fästad på det senaste halvannan seklet skulle man
till och med våga påstå, att diktaturen ligger i revolutioners och
kontrarevolutioners väsen. I sådana brytningars virvelstorm är det
då ytterst vanskligt att urskilja och fastslå majoritet och minoritet i
vad som sker. Den aktiva sidans aggressivitet mångdubblar liksom
en makrof ön en ljudstyrka, vars verkliga svängningstal kanske ligga
långt under intrycket på massornas trumhinnor. Det var likväl en
väsen-logisk sakernas gång, då under de yttre farornas tvång det
franska konventet via "Välfärdsutskott" och revolutionstribunal
slutligen lät ledning och verkställighetsmakt centreras i ett
direk-torium; inom folkrepresentationen själv föddes diktaturen; den
fanns på fosterstadiet redan i den grupp inom konventet, som
benämndes "montagnarder". Dimensioner, omständigheter och
situationer äro i våra dagar andra än förr, men i stort sett likartade
grundmotiv och drifter, likartade klassbestämda och intressefärgade
eggelser skaka och omvälva i nutidens stater under epoken sedan år
1914 de lagomgärdade och sedvanebundna statsorganen; vartill då
även bör anmärkas, att formerna ofta låta sig besvaras, i det de
tänjas till det yttersta för att täcka en faktisk diktatorisk
maktutövning. De partiväsendet och den parlamentariska debatt- och
beslutproceduren suspenderande krigföringsministärerna ha varit
diktaturer med stöd av en överlåten folksuveränitets fullmakt.
Ingalunda i alla länder har ett fullständigt återvändande ägt rum eller
kunnat äga rum till fullt konstitutionella förhållanden. I Frankrike
vittnar Poincarés långvariga regering med diktaturens tecken på sin
panna om en aggressiv utrikespolitiks återverkan på den nationella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
