Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Vessby, Hadar: Finländska nationalitetsproblem i nordisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 ha1>ab vks9by
der? (Mi ligger det inte ett logiskt felslut under sammanställningen
en nationalitet = en stat? Visar sig inte denna ologiskhet också i
handlandet hos många av nationalitetsbegreppets förkämpar under
det gångna århundradet? Tänk så på Kossuth. Denne eldige
frihetskämpe strävade att befria sitt ungerska fädernesland från
Österrikes ok men också att undertrycka de i den södra delen av
dåvarande österrikiska staten bosatta slaverna och påtvinga dem det
madjariska språket. Kossuth var sålunda en varmhjärtad förkämpe
för sitt ungerska folk, sin nationalitet, och samtidigt en hänsynslös
bekämpare av andra folkgrupper, en utpräglad nationalist i sämre
mening. Han hade — och har nog alltjämt — likar. Men
åskådningen, att intet folk får bli mer än vårt, är orimlig, även som
poetisk symbol. 1800-talets nationalistiska tänkesätt erinrar om
1500-och 1600-talens religiösa. Det gångna århundradets nationalister,
som i fåvitsk tro sökte slå ned, och om de hade makt därtill slogo
ned folk eller folkspillror, de visa frändskap med de franska
Bour-bonregenterna med Ludvig XIV i spetsen i deras hänsjoislösa
framfart mot hugenotterna och med Filip III, fördrivande moriskerna.
Den religiösa trångsyntheten har fått en efterföljare i den nationella.
Kanske skall framtidens människor förvåna sig häröver och
måhända skola de desslikes undra över att det inte kring Donau kunde
uppstå en förbundsstat, i vilken skilda nationaliteter hade växt
samman till en bestående statlig enhet. — Men låtom oss nu återvända till
nationalitetskonflikten.
Av Snellmans lära att språket och härstamningen konstituerade
nationaliteten, drog en yngre svensk generation den slutsatsen, att
även Finlands svenska befolkning utgjorde en självständig
nationalitet — och därmed hade språkstriden kommit in i en ny fas.
Språkstriden utvecklade sig till en nationalitetsstrid i och med det
demokratiska genombrottet 1906, säger svenskhövdingen Axel Lille.
Nu hävda finlandssvenskarna, att det i Finland finnes ett folk,
bestående av tvenne likvärdiga nationaliteter, skilda åt genom olika
språk och kulturarv och delvis olika härstamning. I sin egenskap
av svenskar fordra finlandssvenskarna att i viss utsträckning själva
få sköta sina egna angelägenheter inom det gemensamma
fäderneslandet, men i huru stor utsträckning därom är man ingalunda ense.
Från finsk sida hävdas däremot, att allt tal om "ras^’ i Finland
är dåraktigt. ’’Sådana rasskiljaktigheter, som skulle bilda en
av-gränsning mellan landets skilda folkelement kunna ej påvisas’’.
(Setälä, a. a.) Likaså finner man talet om två skilda kulturer
få-vitskt, ty det finska folkelementet har redan för ett par århundraden
• sedan indragits i den skandinaviska kulturkretsen, där det sedan
förblivit.
Från finskt håll gör man därjämte gällande, att strider meUan
svenskt och finskt i Finland i verkligheten icke varit någon
nationalitetskamp, ty gentemot utlänningar ha båda grupperna av
finländare hållit ihop, också gentemot sverigesvenskar. Men fastän de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
