Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - Karleby, Nils: Socialdemokratisk samhällssyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b NILS KARLEBY
"frihet" baseras icke på människans förbindning med
människa, utan på hennes avsöndring från denna. Den är alltså
denna avsöndrings rätt, den till sig själv beskränkta invididens
rätt.
Den praktiska tillämpningen av frihetens människorätt är
människorätten privategendom.
Vari består denna privategendomens människorätt? Ben är
rätten att efter sitt gottfinnande, utan avseende på andra
människor, oavhängigt av samhället, njiita och disponera över sin
egendom, egennyttans människorätt. Denna individuella frihet,
såväl som dess tillämpning, utgör det borgerliga samhällets
grundval. Den låter varje människa i de andra se icke
förverkligandet av, utan skrankorna för sin frihet.
Jämlikheten är — intet annat än den ovan beskrivna
frihetens jämlikhet: att varje människa betraktas som sådan på sig
själv återförd enhet.
Och säkerheten? Säkerheten är det borgerliga samhällets
högsta sociala begrepp, polisbegreppet att hela samhället finns
till bara för att garantera varje medlem upprätthållandet av
hans person, hans rättigheter och hans egendom.
Med begreppet säkerhet höjer sig det borgerliga samhället
icke över sin egoism. Säkerheten är fastmera försäkringen
av egoismen.
Ingen av de så kallade människorättigheterna går alltså
utöver den egoistiska människan, över människan sådan hon
framträder som medlem av det borgerliga samhället, nämligen
såsom blott på sitt privatintresse och privatgodtycke återförd
och från samhällsgemenskapet avsöndrad individ. Långt ifrån
att människan skulle uppfattas såsom samhällsvarelse,
uppfattas tvärtom gemensamhetslivet själv, samhället såsom en
yttre ram för individerna, såsom en inskränkning av deras
ursprungliga självständighet. Det enda band, som sammanhåller
dem, är naturnödvändigheten, behovet och privatintresset,
bevarandet av dess egendom och egoistiska person.
Ser man något närmare på denna kritik, finner man, att den
riktar sig mot falskheten i den atomistiska uppfattningen av
människan.1) Nu vore denna falska uppfattning visserligen så till vida
historiskt riktig, som den motsvarade människan sådan hon faktiskt
framträdde såsom medlem av det borgerliga samhället, återförd blott
på sitt privatintresse; den syntes sålunda trpts sin teoretiska
falskhet "praktisk riktig såsom till det modernaste samhället hörande
*) Den bygger härvidlag på Hegel, som visat att det atomistiska medvetandet
i grunden var ett falskt medvetande. Adler, Die Statsauf fassung des marxismus,
1922, s. 41 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
