Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - F. W.: Nationalekonomen och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALEKONOMEN OCH VAELDEN
47
en nationalekonoms ögon". Uppsatsen är väl alltså närmast avsedd
för icke-nationalekonomer, och det kan sålunda ej anses omotiverat,
att en lekman gör en del reflektioner över den.
Professor B. säger, att han icke tror sig om att ’kunna omvända
någon människa till nationalekonomins samhällsuppfattning —
måhända med orätt, ty hans framställning av huvuddragen i den
nationalekonomiska världsbilden är lättfattlig och verkar övertygande.
Men meningsdivergenserna komma, när prof. B. går att visa upp
några av de enklare och enligt hans mening nära nog självklara
mera speciella konsekvenser, som kunna härledas ur de allmänna
ekonomiska sanningarna.
Först behandlar han åttatimmarsdagen. ’ ’För oss (underförstått
"nationalekonomer") synes saken klar; man minskar arbetet med
cirka 15 % inom de av lagen berörda områdena. Ingen annan
produktionsfaktor ökas; tvärtom kan man antaga, att kapitalet
väsentligt måste minskas. Det synes då uppenbart, att nationalinkomsten
måste bli mindre".
Ett sådant sätt att argumentera ka¾ naturligtvis ej övertyga.
En lekman, som något funderar över denna fråga, förstår ju, att en
viss arbetstid kan vara för lá?ig, och att en minskning mycket väl
skulle kunna öka produktiviteten. Nationalinkomsten är dessutom
till slut en rent psykisk realitet, en "tillfredsställelse", och det är
alls icke givet, att en timme i fabriken giver människorna högre
inkomst än en timme i frihet. Från en viss gräns är det till och
med med visshet tvärtom. Allt beror således på var optimum
i fråga om arbetstidens längd är beläget, och att detta optimum
nödvändigt ligger högre än 8 timmar, kan ej a priori inses. Men
detta problem diskuterar författaren ej. Att "ingen trodde att
minskningen i arbetstid i nämnvärd grad skulle kompenseras genom
ökad effektivitet", är väl ändå ett påstående, som förf. ej kan stå
för. Jag har härmed ej alls velat yttra mig, om prof. B. har rätt i
sak eller ej, utan har endast velat framhålla hur otillfredsställande
hans argumentering är. Den är för ytlig, och av sådana ytliga
resonemang råder det tyvärr ingen brist i hans uppsats. Det är
förmodligen ett mer eller mindre dunkelt medvetande härom, som gör,
att han ej hängiver sig åt ’ ’någon illusion att kunna övertyga’ \
Som andra exempel på den stora allmänhetens bristande insikt i
nationalekonomiska tankegångar tar han föreställningen, "att man
kan uppnå ett ökat resultat genom att flytta över en viss penning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
