Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - Wigforss, Eva: Lika lön eller marknadslön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKA LÖN ELLER MAEKNADSLÖN
53
nomf öra en lönereglering, kan ju låta plausibel, men hindrar inte att de kvinnor,
som i den lika behörigheten inlagt som självklart komplement lika lön, känna
besvikelse. Den vinst de trodde sig ha äntligen vunnit, se de hocus pokus
bort-troilad — åtminstone en del av den — och den gamla olikheten i realiteten
tämligen orubbad. Fortfarande kommer det sämre betalta arbetet att
förbehållas kvinnorna och staten att profitera av det förhållande, att det utföres av
kvinnor. Att detta härefter kommer att ske under skydd av en formell
likställighet gör det inte mer tilltalande.
Kvinnorna ha, när de uttalat sig om de olika förslagen, till en början
föredragit alternativ II med de procentuella avdragen i den tron, att dessa såsom
obefogade inte länge skulle kunna kvarstå. Inför en tydligt uttalad åsikt av
departementschefen, att avdragens bibehållande vore ett oeftergivligt villkor för
detta förslags genomförande tycks en svängning till förmån för alternativ I ha
skett. Skillnaden i löner i de båda alternativen tycks vara obetydlig. Med
alt. II få kvinnorna en högre inplacering i skalan men genomgående en lägre
lön än deras lönegrad anger, upp till de högre lönegraderna. Med alt. I få
flertalet kvinnor lägre inplacering än män, som utföra liknande arbete, men de
få den lön deras lönegrad anger och få möjlighet att tävla med männen om
de bättre betalta tjänsterna och få då där samma lön. Med båda förslagen
bibehålles det gamla kvinnliga privilegiet att iå underbjuda männen, vilket i ena
fallet sker genom de procentuella avdragen, i andra genom den lägre
inplaceringen. I båda förslagen fast kanske tydligast i regeringsförslaget har man
möjlighet att undvika kommitténs betänkliga mindervärdighetsteorier genom att
som departementscliefen tydligt gjort for sitt förslag grunda olikheten i lön på
den finansiella omöjligheten av en fullt lika lön. Han låter den lägre
marknadslönen för kvinnor bli avgörande även för löneställningen i statstjänst, oavsett
varpå denna lägre lön beror. Även om nuvarande lägre löner för kvinnor
bibehållas, blir det ingen fara för rekryteringen, menar finansministern, och däri
har han tyvärr rätt. Man kan alltså här konstatera ett ytterligare steg mot
affärsmässig statsdrift, och man har svårt att förstå den invändning, som från
liberalt håll gjorts mot departementschefen, att hans förslag alltför litet
undersökt sådana förhållanden som sjuklighet, arbetsprestationer etc, när han i stället
för att bygga på obevisade och kanske obevisbara teorier, lagt den enda mätare
för dugligheten, en liberal uppfattning erkänner, nämligen marknadspriset till
grund för lönen. Vad kvinnorna kunna invända mot marknadslönen som norm
för lönen i statstjänst är, att detta är en ny norm, som man tydligen ovanför
15: de lönegraden funnit obekväm, och att den inte tillämpas på de nyöppnade
befattningarna. Om man dessutom i den lägre marknadslönen försöker se ett
bevis för den lägre effektiviteten, kunna kvinnorna helt visst ha skäl att
protestera.
De erkänna visst inte, att ett arbete måste bli sämre betalt, därför att det
utföres av kvinnor. De anse snarare att det måste utföras av kvinnor, därför
att det är sämre betalt. Sedan gammalt har det varit så, att arbetet på
marknaden uppdelats i bättre betalt manligt och sämre betalt kvinnligt på så gott
som alla områden, så att man har mycket svårt att finna något enda område,
där män och kvinnor konkurrera om precis samma arbete. De olika
arbetsprestationer som man av den olika lönen så lätt sluter sig till, äro därför mycket
svåra att påvisa. Av den olika lönen kan man inte utan vidare sluta sig till
dem. Den kan bero på att det manliga arbetsområdet är så mycket större i
förhållande till antalet arbetssökande män än det kvinnliga i förhållande till
antalet arbetsvilliga kvinnor. Så länge dessa områden genom sed och lagar voro
strängt skilda, behövdes det ett mycket starkt tryck för att utvidga gränserna
för det överbefolkade området. Männen hade genom sin större fysiska styrka
en naturlig företrädesrätt till en stor del av arbetet utom hemmet.
Moderska-pet band kvinnan vid hemmet som hennes naturliga arbetsområde. Med
för-värvshushållningen följde, att hans arbete blev betalt och hennes obetalt. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
