Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - Händelser och spörsmål - Äro vi liberala?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
59
och först erfarenheten kan säga vilken tillämpning som varit klokast. Den
kritik, som på annat ställe i detta häfte ägnas professor Sven Brismans
nationalekonomiska popularisering, är ganska belysande just för skillnaden mellan
objektiv vetenskap och det subjektiva omdöme, som dess tillämpning alltid måste
innebära.
Om det är något, som den moderna nationalekonomin ovedersägligen visat, så
är det emellertid den klassiska liberala ekonomins otillräcklighet och delvis
felaktiga utgångspunkter. Ingen skall kunna påstå, att t. ex. prof. Cassels ekonomiska
system är specifikt liberalt – om man nu trots protesterna får återgå till vad
detta ord egentligen betyder av atomistisk, från organiserade ingripanden fri
ekonomi —, så mycket det än bygger på att de olika produktionsfaktorernas
relativa knapphet fälla utslaget i prisbildningen. Själv har han tvärtom sökt
— och efter vår uppfattning lyckats — visa, att hans knapphetsprincip (den
"allmänna betingelsen") är giltig för varje samhällsskick och aldrig kan
undflys. Han har också sökt utreda att den klassiska ekonomins förutsättningar
och problemställningar i vissa stycken voro oriktiga — bl. a. därutinnan, att även
dess "fria konkurrens" måste innebära viss organisation och icke innefattar
en slutgiltig princip, sådan som knapphetsprincipen, utan blott en relativt
tilllämplig metod. Han har slutligen till yttermera visso — i likhet med
Böhm-Bawerk, F. W. Taussig m. fi. — ägnat en särskild utredning åt principens
till-lämpning i ett socialistiskt samhälle, som från teoretisk ekonomis synpunkt
ingalunda är något otänkbart. Om Knut Wicksells ekonomiska system gäller
ock — ©huru det utmynnar i att ’ ’fri konkurrens’’ i regel bör giva högsta
produktion i materiell mening, vilket är något annat än högsta välstånd — att det
uppenbarar frikonkurrensens och frihandelns endast betingade giltighet.
Professor Heckscher, som dock av Dagens Nyheter torde räknas som "liberal" till
sin ekonomiska åskådning, torde fullt ut dela Cassels och Wicksells uppfattningar,
och har f. ö. hävdat en starkt socialpolitiskt färgad åskådning under kritik mot
de förbiseenden av de väsentliga förutsättningarna för att fri konkurrens skall
utmynna i det allmänna bästa, som är järtepunkten i den modernaste
"ekonomiska liberalismen’ *.
Med övervinnandet av den ekonomiska liberalismen såsom teori och
allmängiltig princip är densamma visserligen icke utdömd som praktisk politik, så långt
den kan förverkliga det egentliga syftemålet. Det har emellertid visat sig,
att det som innerst var kärnan i dess åskådning, den lika, fria tillgången för
alla till näringskällorna, vilket representerar ett även av socialdemokratin och
kanske främst av denna uppburet socialt och demokratiskt ideal, ofta kan kräva
andra metoder för att i så hög grad som möjligt nås — fullt nås kan det ju
aldrig i denna ofullkomliga värld. Därför kommer alltid omdömet in, även
dälden ekonomiska principen ligger klar. Det är ett lärorikt faktum, att
professorerna Cassel och Heckscher från samma teoretiska utgångspunkter kommit att
skriva den ena tullkommitténs principbetänkande och den andra reservationen
därtill, den ene att argumentera för frihandel och den andre för protektionism.
Lika upplysande var det, när härom året den liberale Jönsson i Fridhill
motionerade om tullar, förmodligen i den tron att klassisk frihandelsliberalism bara
var en karikatyr av den nutida liberalismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
