Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - Händelser och spörsmål - Syndikalismen och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
63
i jämförelse med "samhällets makt". Det är naturligen ett avgörande, ja, det
avgörande spörsmålet för arbetarklassens taktik i olika lägen. Man kan nog
icke säga, att förf. definitivt besvarat detsamma; och antagligen kan det inte
generellt besvaras, utan endast från fall till fall. Det är sant, att samhällets
krafter till slut gestalta staten. Staten är ju en form för samhällets liv. Men
lika sant är det, att rättsordningen ger ramen för samhällslivet, ofta på ett
markant sätt präglande detta. Troligen är det principiellt förfelat att ställa
problemet på angivet vis. Att författaren gjort det, sammanhänger med att han
söker "statens väsen i och för sig". För marxistiskt sätt att s<3 finns icke
detta abstrakta väsen, utan staten är alltid en konkret företeelse, en
organisationsform för vissa sidor av samhälleligt liv, till skilda tider och förhållanden
olika, och en abstrakt betraktelse ger ingenting. Man måste gripa konkreta
uppenbarelser och vända sig mot eller för dem — vilket ju ock förf. tvingas
att göra med att angiva det "överdrivna" som föremål för kritiken.
I själva verket blir den bild, författaren söker skissera av en syndikalistisk
stat, om man försöker tänka ut de få och vaga antydningar han ger, i princip
inte alls olika den nuvarande staten. Men väl förefaller den nya staten, det
är oförnekligt, bli bra mycket sämre i viktiga avseenden.
Medan den nuvarande staten är territoriell, skulle den syndikalistiska bli
yrkesfederativ, eller vad man skall säga, d. v. s. den skulle bygga på
männiökor-nas gruppering i produktionen. Men detta gäller ju i grunden bara
representa-UonsslcicJcet. Författaren kommer inte ifrån, att även hans stat måste ha
överhöghetsrätten över visst territorium. Människorna bo tyvärr på jorden, inte i
yrkena. Och då är frågan, om ett dylikt representationsskick, vari människan
icke direkt vore statsmedborgare, utan medlem av grupper som utsåge
representanter, vore bättre än det nuvarande. Man tvivlar; det liknar förskräckligt
mycket de gamla feodala formerna, då varje herre egentligen stod över det
allmänna och ej fick kränkas, och ståndsrepresentationen. Att detta vore
decen-tralisation, är otvivelaktigt; men det vore också reaktion. Det vore i verkligheten
upplösning. Den effektivaste kritiken av tanken skulle i själva verket ges
genom en objektiv framställning av feodalismens uppkomst och utveckling.
Författaren har alldeles förbisett, att en sak icke blott är vad man i utgångsläget
gör den till; utan att undersöka, vad den i kraft av sina egna
utvecklingstendenser måste utveglda sig till, är analysen oavslutad och bristfällig. Det är säkert
ett misstag, då förf. anser statens utsträckning till och absoluta herradöme över
ett större område medföra minskning av enskild frihet och initiativ. Tvärtom torde
all erfarenhet visa, att den enskildes frihet blir större ju större det samhälle är
vari han är lem, ju mera allmängiltiga rättsreglerna bli och ju mera opartisk
rättsskipningen. Den minskning av den enskildes initiativ, han tyckt sig finna
som resultat av den större staten, är naturligtvis i verkligheten blott den större
respekt för andras frihet och initiativ, som den enskilde lärt sig — och som han
vid statsformernas utveckling på internationellt område får än mera lära sig,
till tryggande av fred och frihet. Det initiativ, som i en teoretisk framställning
ännu ter sig något så när sympatiskt, har redan i syndikalistisk praktik tagit
sig former av ignorans av andra människor, som förtjäna en helt annan
beteckning. Med en starkare upplösning av det större gemensamhetsbandet skulle
detta ovillkorligen bliva än mera markerat. Å andra sidan skulle individens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>