Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - Händelser och spörsmål - Syndikalismen och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
frihet i den lilla syndikalistiska gruppen, som tillika skulle vara domare, säkert
vara. högst minimal, hans risk för godtycklig behandling enorm.
Då förf. tror, att en representation efter yrkes- och grupplinjer skulle
minska behovet av yrkespolitiken, tager han säkert troligen miste. Han har väl
märkt/ att redan de syndikalistiska samorganisationerna hava behov av helt
avlönade ombudsmän, d. v. s. yrkespolitiker? Han har förbisett, att politiken med
hans system får precis lika mycket att göra som nu, och att människorna icke
komma att kunna sköta den som bisyssla i högre grad än nu.
Det är ju att märka, att den syndikalistiska staten får samma uppgifter som
den nuvarande. Endast att den på grund av sitt "feodala"
representationsskick skulle vara mycket sämre rustad att fylla dem. Den måste
reglera gruppernas och individernas inbördes förhållanden och skyldigheter.
Det är högst illa, att författaren icke nämner något om de metoder,
enligt vilka de syndikalistiska grupperna skulle ordna sitt ekonomiska
utbyte. Ty sådant måste de ha. Skola de tillämpa näringsfrihet, konkurrens
och fri prisbildning, måste de ju ha en rättsordning i överensstämmelse med den,
flyttningsrätt, inträdesrätt, delägarrätt, prisbestämningsrätt etc. enligt vissa
former. Skola de ha något annat, måste även det regleras. Staten måste vidare
hålla skolväsen, eventuellt försvar etc. och uppbära skatter. Tror man att
individerna eller grupperna finna sig i allt utan tvångsmakt? Och då har man
polis- och tvångsmakten. Det är en ren smaksak, i hur hög grad det hela ordnas
centralt eller federativt; tvånget har man till sist, och det har till slut sin
utformning i ,,rikskongressen,,. D. v. s. är centralistiskt till sin form, spännande
över hela det suveräna territoriet, såsom varje stat måste vara.
Det är mycket beklagligt, att kapitlet om syndikalismens framtida
statsordning avfärdats så kort och löst som skett. Inte därför, att det kan antagas i
annat fall ha blivit så värst upplysande om Utopiens utseende år 2000, utan
därför, att författaren då fått anledning att taga upp diskussion på ytterst
viktiga punkter och därigenom kunnat bidraga till ett klarare tänkande bland
socialister av alla riktningar. Han skulle ha letts att mera kritiskt pröva sina egna
utgångspunkter och i tidens fullbordan ha kunnat åstadkomma ett verk av
större betydelse än det föreliggande.
Nu måste man ju säga, att den positiva behållningen av arbetet är bra ringa.
Men det äger, som ovan sagts, ändå ett intresse och är en gagnelig lektyr för
dem, som önska en uppryckning för att sätta sitt eget tänkande i gång. Det
mest sympatiska draget däri är den hederlighet, varmed författaren behandlar
blottor och motsägelser i syndikalisters egna resonemang. Denna öppenhet och
frihet från doktrinarism är välgörande, och man önskar den måtte vinna
efterföljd. Att våra föregångsmän en gång möjligen tänkt fel, är ju intet skäl
för oss att suspendera vårt eget förstånd och svära på att de tänkt rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
