Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Magnusson, Gerhard: Arbetaren Hj. Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETAREN HJ. BRANTING
73
nödgades han också understundom låta sin partipolitiska auktoritet
inverka på de förment alltför fackföreningsmässiga synpunkter, som
i viktiga frågor ville göra sig gällande. Han var sålunda icke blott
den politiske ledaren för ett parti, han var och förblev alltid den
verklige ledaren för en klassrörelse med dess politiskt och fackligt
utformade program.
Man kan också med fullt fog säga, att Branting var välkommen
även på den fackliga rörelsens gebit, när han någon gång gästade
där och att man även på det området erkände honom såsom den
samlande och enande mannen. Hans formulering av beslutet i
organisationsfrågan på Landsorganisationens kongress 1900 är väl ett bevis
därpå. Själv hade han en alldeles häpnadsväckande respekt för dessa
fackföreningsmän, vilka på sina skuldror fingo bära så mycket av
arbete, obehag och ansvar, och flerfaldiga gånger kunde man höra
honom med beundran uttala sig om både våra inhemska förmågor
på detta område och de utländska han under sina kongressresor
träffat. Han insåg ju också hur värdefullt det måste vara för ett
parti att så där till skänks ha hela fonden av facklig
organisationsteknik och handlingsansvar. En solidaritet som kunde bygga på så
grundfasta don måste hålla mot ganska svåra påfrestningar.
Det var som sagt solidariteten som var det förnämsta, och om blott
den funnes, och viljan till framåtgående med ansvar och allvar, så
skulle nog arbetarrörelsen gå sin stora utveckling till mötes. Därom
var han viss. Och i hela hans gärning lyste som det ljusa inslaget
hans tro på både den goda viljan och den så småningom sig
inställande förmågan. Man har någonstädes sagt att ett av Brantings fel
var att han trodde människor om för gott. Det kan hända att däri
ligger någon sanning, men i stort sett torde svensk arbetarrörelse
icke ha förlorat något på denna hans för ljusa tro, ty ofta har han
just med den vunnit vad han önskat och alltid har den legat såsom
det försonande höljet över händelser och ting som annars i sin
nakenhet skulle ha vållat honom olust och kanske verkat hämmande
på hans arbete.
Hans eminenta begåvning som tidningsman och artikelskrivare
hade kanske sin stora upprinnelse i denna tro på andras goda vilja.
Ty denna tro lade en säker grund för den påfallande respekt han
alltid hyste för andras åsikter och den förhjälpte honom att så
fullkomligt bortse från personen då han angrep saken. Det finns
nämligen många olika sätt att polemisera på. Branting valde från bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
