Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Carleson, C. N.: Hjalmar Branting — teoretikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
C. N. CARLESON
från landsbygd i en nordlig landsända. Hela sitt liv stod däremot
Branting rätt kylig gentemot agrarproblem.
Diskussionen hade en viss betydelse för taktikens första allvarliga
inriktning. Dylika gränsfrågor dyka ju stundom upp även i dag.
Det "syndikalistiska" Härjedalsbråket helt nyligen gav oss en
erinran om hur invecklad social "gliederung" ännu kan te sig. För
socialdemokratin gäller det därvid så att säga dess arbetsobjekts
avgränsning och fördelning. Branting var nogsynt i detta sociala
"lantmäteri" och så massprofil han än blev och fastän han stundom
föreföll som blott-demokrat, torde han intill det sista i sitt
medvetande ha vidhållit vikten av skärpa och klarhet i fråga om social
skiktning. Att finna och markera gränserna mellan historiskt
regres-siva och historiskt progressiva samhällsklasser är ingalunda så lätt
som mången klassajax ytterst till höger och ytterst till vänster
inbillar sig.
År 1891 gällde det att taga ståndpunkt gentemot dimmig och
extrem "vänster", mot Hinke Bergegrens anarki-balett, som
svävade mellan anarkism och socialdemokrati. Vid partiets
Norrköpingskongress samma år skötte Danielsson satirens ris mot
"anarkosocialisterna" och Branting de tunga argumentens slägga.
Bergegrens ofta mer än lovligt lösa tal drev Branting långt in i
parlamentarisk demokratism, fastän han måste vara taktiskt försiktig,
alldenstund majoriteten vid kongressen ett ögonblick hängde på ett
hår. Tillsvidare lät han deltagande i val och riksdag förbli en
agitationens trampolin, vad han nu än i själ och hjärta tänkte.
Hos oss introducerade några år senare Knut Wicksell Jevons’ och
Böhm-Bawerks nya värdeteorier. I en eljes för-revisionistisk tid.
Hårt ansatt tycktes Marx’ värdebildningslära vackla. Nästan
motvilligt måste Branting blanda sig i leken. Gentemot påståendet om
prisbildningens fullständiga beroende av behovsintensitetens
gradvisa stegring eller avtagande alltefter varuslagen, anedan Marx
betonat den socialt nödvändiga arbetstiden som värdebildningens
grundläggande faktor, yttrade Branting med en lika slående som elegant
vändning, att den nya teorien endast såg värdet från en annan sida,
från marknadens prissättningssida, medan Marx sett det från
produktionssidan utan att det därför likväl behövde uppstå någon
egentlig divergens i fråga om grundsynen på de faktiska sociala
förhållanden, vari nutidens produktionssystem funnit sitt uttryck.
Senare har man tillagt, att syntesen mellan båda värdelärorna ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
