Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Carleson, C. N.: Hjalmar Branting — teoretikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
C. N. CAELESON
ning, d. v. s. inriktas i ett förberedelsernas plan för samhällelig
produktion eller produktionskontroll. Samtidigt stödde han kraftigt
Fredrik Sterky för sin tid storartade och originella plan till
organisatorisk omgestaltning av en arbetarerörelse, som dittills fått reda
sig med tämligen provisoriska kadrer och stridsformationer. Denna
plan satte frukt i någonting, som nu förefaller oss så självklart,
nämligen våra arbetarekommuner. Grundtanken i denna för vårt
land säregna primära arbetarorganisation, drivfjädern för denna
organisationsforms uppkomst var strävan och behovet att gentemot
alltför vittgående specialiseringstendenser hålla hela "arbetets
armé" samlad och fast kring en rörelses huvudriktning, att visserligen
giva lokala initiativ och lokala krafter ett visst spelrum, men under
ett oavlåtligt samspel även i en centralisation kring socialismens
banér. Just helhetens och sammanfattningens idé såsom uttryck
för vad av socialistisk världsåskådning arbetaremassorna redan
kunde bringas till medvetenhet om, var det som Branting framför
allt vid denna kritiska tidpunkt ville bevara och utveckla. På den
punkten torde han knappt ha varit riktigt tvättäkta "revisionist".
Det är ju väl bekant att Édouard Bernstein för sin kritik av vissa
Marx’ "leitsätze" och särskilt av vissa ensidiga deduktioner ur hans
läror hämtade material och intryck från en mångårig beröring med
Englands fackliga och kooperativa värld. Gentemot de engelska
fackförbundens länge vidhållna exklusiva avhållsamhet från
"politik", deras skygghet att bilda ett fullt självständigt politiskt
arbetareparti stod däremot Branting undrande och spörjande. Han
saknade den tiden — framåt 1910 — i den engelska rörelsen den
helhet och enhet, som städse var hans ögonmärke inom den
verksamhetsfär och det land, där ödet satt honom.
Det var nu en särskild sak, detta med reformism och revisionism.
Undertecknad hörde honom t. ex. vid flera tillfällen framhålla, att
Marx* värdelära knappt vore hållbar i allt och att den tålde vid att
underkastas en eftergranskning. Däremot underströk han då som det
beståndande och centrala i Marx’ "system" den materialistiska
historieuppfattningen, vilken han betraktade som Marx’ egentliga, geniala
syntes och tillförsäkrad varaktigt bestånd — sedan finge det gå hur
det ville och kunde med de mera perifera tankebilderna såsom
massutarmningsteorien, "proletariatets diktatur" etc. Denna sin
uppfattning torde han aldrig ha frångått eller jämkat. Den gav ju i
klarhet och vidd det historiska perspektiv, som envar minnes icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
