Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Carleson, C. N.: Hjalmar Branting — teoretikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR BRANTING — TEORETIKERN
91
rustningar och avrustning. Det var ju icke hans fel att hans liv
inföll i de mest påfrestande och oroliga övergångsskeden, som låtit
idéer framom samtiden brottas med en i fråga om samhällsstruktur
mer brokig och oberäknelig epok än kanske någon föregående i
mänsklighetens historia.
Vi äro vid slutet av vår skildring. Porlet av en stark underström
av teoretiska intressen under hans yttre hövding-personlighet kunde
den lätt höra, som hade haft tillfälle att följa hans utvecklingsgång
alltifrån socialdemokratins begynnelse i vårt land, från
demokratismens första utvecklingstid, alltifrån socialdemokratins begynnelse
i vårt land, från demokratismens första källsprång. De som vant
sig — fullt förklarligt för övrigt — att i honom endast se den
skicklige, praktiske politikern, böra erinras om att i skiftet mellan 80- och
90-tal hände det ej så sällan att liberala tidningar hånade honom för
alltför mycket teori. Han hade, hette det "förläst sig på de tjocka
tyska folianterna", varmed åsyftades Marx’ "Das Kapitäl", som
herrar angripare säkerligen blott kände par renommé som
göteborgarne påstås känna vår herre. Tonen blev likväl snart mera
allvarlig. Då en häftig valstrids böljor — den häftigaste i mannaminne
— slogo upp och fräste kring hans första kandidatur, skrev en
intelligent borgerligt radikal i en artikel i "Stockholmstidningen", att
Branting vore en mera en "penseur" än en "érudit". Det kunde
ju knappt givas ett tydligare vittnesbörd om arten av hans
intel-lektualitet.
Georg Brandes har en gång yttrat om Henrik Ibsen, dramatikern,
ironikern, att denne i sin ungdom ridit ihjäl en lyrisk vinghäst. Så
gick det till en viss grad även med Hjalmar Branting. De oerhörda
anspråk som parti, parlament, den praktiska verksamheten hemma
och ute ställde på hans ande och kraft, tvungo honom att mestadels
lämna kvar i hangaren teoriens aeroplan. Tvungo honom och kanske
läto honom även känna den bitterhet, som var människa, var eldsjäl
över genomsnittsmåttet torde känna, vemodet över livets, tidens och
därför krafternas begränsning. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
