Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Karleby, Nils: Hjalmar Branting och Tiden - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENÈVEPROTOKOLLET OCH
FREDEN
VILKA ÖNSKEMÅL BÖR SVERIGE UPPSTÄLLA?
Av OSCAR THORSING.
S~J\E STORA VÄNNER AV FREDSSAKEN SOM GJUTIT
i 1 glädjetårar över folkförbundsrådets senaste möte torde snart
-£*^f få anledning att torka dem. Visserligen har femte
folkförbundsförsamlingens verk, ’ Trotokollet angående avgörande på
fredlig väg av internationella tvister ", avförts från dagordningen. Men
den samvetsfråga, som genom detta riktats till folken, står kvar och
pockar på svar. Vi skola ej här ingå på — för att låna några epitet
från högerpressen — den "nedgörande" och "välgörande", den
"manliga" och "ärliga" kritik av Genèveprotokollet, som
presterats av den engelske utrikesministern. Men låtom oss öppet erkänna
att en mera osammanhängande och om större principlöshet vittnande
då häftet i alla fall utkom med densamma. Med den finkänslighet
som utmärkte honom hade han underhandlat med författaren om
att återtaga uppsatsen, icke velat ge ens skenet av att söka öva tryck
på redaktionen. På grund av något missförstånd hos författaren
hade emellertid hans plan icke gått i lås. Misalyntheten tinade dock
snart upp då det befanns att uppsatsen i alla fall icke väckte till liv
någon förnyad irriterande diskussion i saken.
Den sista gång, Tidens nuvarande redaktör hade någon
förbindelse med Branting, direkt gällande tidskriften, var hösten 1923,
efter Internationalens kongress i Hamburg. Det var då en önskan,
att Branting skulle i Tiden delgiva partivännerna sina intryck av
denna och sina tankar om Internationalens framtid. Han avböjde
emellertid.
— Nej, nu måste jag försöka få vila, var hans svar, något trött
och utarbetat.
Han måste försöka få vila. Men då gällde det ännu icke den
stora, djupa vila, som väntade vid arbetsdagens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
