Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
OSCAR THORSING
rekta intresse att trygga vår ställning och undgå de påfrestningar
som ett nytt krig skulle innebära. Vi skola undersöka om icke
utgångspunkterna för en positiv insats från svenskt håll just förefinnes
i det s. k. Benesjprotokollet. Någon detaljgranskning av detta kan
icke här företagas utan vi nöja oss med att upptaga de springande
punkterna.
Bakom Genèveprotokollet ligger naturligtvis en lång utveckling.
I flera avseenden voro de diskussioner, under vilka protokollet
utformades, en fortsättning av dem, som föregingo
folkförbundsaktens tillkomst, i andra åter en Ventilering av frågor, som ideligen
varit före under behandlingen inom folkförbundet av
avrustnings-frågan. Grunden till Genèveprotokollet har nog icke lagts under
någon vecka, och även om detaljutformningen här och där är mindre
lyöklig utgör verket en helhet, som på de flesta punkter bjuder
ofantliga svårigheter att förändra utan att den inre
sammanhållningen rubbas.
I fråga om garantierna går protokollet sålunda tillbaka på
det s. k. garantifördraget, i fråga om skiljedomsbestämmelserna
på själva folkförbundspakten. Grundtanken är nu denna: alla
tvister skola avgöras på fredlig väg, den stat som i strid häremot
griper till krig blir automatiskt angiven som angripare och utsatt för
sanktioner av såväl ekonomisk som militär art. Formeln förefaller
vid första ögonkastet enkel, logisk och oangriplig. Skall krig kunna
undvikas som ett medel att slita tvisterna måste naturligtvis en
metod utarbetas för fredliga uppgörelser i de fall, då vanliga
diplomatiska hjälpmedel komma till korta. Protokollet inför i dylika fall
ett förliknings- och skiljedomsförfarande. Detta är dess stora styrka
såväl i förhållande till garantifördragsprojektet som till pakten, av
vilka det förra fullständigt saknade alla bestämmelser härom och
den senare lämnar stora luckor öppna. Folkförbundsakten hade
icke förbjudit alla privata krig, ej kunnat göra det då den icke
infört en fredlig metod för tvisters avgörande, vilken täckte alla
tänkbara fall. De enda krig, som däremot tillåtas enligt protokollet, äro
de som tillgripas av hela folkförbundet mot den stat, som bryter
reglerna, sanktionskriget. Vare sig det är Haagdomstolen, en
skiljenämnd eller rådet självt, som fäller utslaget, förbinda sig staterna
att respektera det. Detta är den första länken i kedjan. Utslaget
fälles. Uppenbarligen står man då inför tvenne möjligheter: Att
den förlorande parten vägrar ställa sig beslutet eller domen
till efterrättelse men icke griper till vapen mot den andra par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
