Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
OSCAE THOESING
kunde f. ö. bestå av en eller flera stormakter eller andra makter, av
vilka förbundet i främsta rummet var beroende för inledandet av
sanktioner. Voro ej dessa stater övertygade om den utpekade
statens skuld, skulle ett verkligt effektivt uppträdande från förbundets
sida näppeligen vara tänkbart. I protokollet äro dessa svårigheter
lösta på ett sinnrikt sätt. Något beslut skall icke erfordras längre
av rådet. Angriparen har så att säga angivit sig själv, genom
att vägra skiljedom eller utförande av ett beslut eller en dom. Här
föreligger en presumtion, som blott kan hävas genom ett
enhälligt rådsbeslut. Kådet kan, om det är enhälligt, så att säga fria
den presumerade angriparen. Enhälligheten anses då vara bevis för
presumtionens oriktighet. I stället har då rådet att utpeka
angriparen. Härför fordras i sin tur enhällighet och om denna ej
förefinnes, skall rådet föreskriva en vapenvila, vars villkor det, om så
erfordras, bestämmer med två tredjedels majoritet. Brytes
vapenvilan eller vägrar någon part att ingå härpå är den att anse som
angripare. Emellertid förefaller det som om hr Politis allt för
starkt betonat den mekaniska verkan av detta system. Vi återkomma
härtill längre ned.
Innan vi ingå på en granskning av de praktiska
konsekvenserna, skola vi i korthet omnämna de förebyggande åtgärder,
som kunna vidtagas av rådet. Protokollets signatärmakter
förplikta sig, att när helst en tvist mellan dem uppstår icke vidtaga
några åtgärder, som äro ägnade att skärpa tvisten eller
förändra det faktiska läget t. ex. genom mobiliseringsåtgärder, ökning
av rustningarna etc. Detta gäller naturligtvis även när det
fredliga förfarandet är inlett. Konstaterar emellertid rådet att dessa
bestämmelser överträtts, skall det förständiga den eller de makter,
som förbrutit sig, att åstadkomma rättelse. Den eller de makter,
som vägra, förklaras av rådet skyldiga till kränkning av
förbundsakten eller protokollet. Härefter beslutar rådet om de åtgärder,
vilka böra vidtagas för att säkerställa freden. I praktiken måste
dessa bestämmelser få största betydelse. När en tvist mellan tvenne
stater tillspetsats, driver misstänksamheten dem att vidtaga åtgärder,
som till slut göra situationen ohållbar och komma minan att springa.
I stället för att själv taga mått och steg, som blott öka sannolikheten
för en väpnad konflikt, kan den, som misstänker motparten för att
förbereda ett angrepp göra anmälan till rådet. Detta kan ske även
om ingen tvist för ögonblicket är förhanden. Så snart en stat
misstänker, att en annan träffar förberedelser till krig, kan den fästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
