Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENÈVEPROTOKOLLET OCH FREDEN 115
dan de allierade makterna motsatte sig varje försök att i fråga om
gränsförhållanden öppna någon säkerhetsventil i det hermetiskt
tillslutna systemet, enade man sig till slut, dock med mycken svårighet,
om att i viss mån tillmötesgå Japans krav. De tillägg som sålunda
blivit införda i protokollet ha varit föremål för mycket missförstånd
både i Förenta Staterna och de brittiska dominions. Det motstånd
mot protokollet, som särskilt från det senare hållet gjort sig gällande
torde framförallt ha sin grund i dessa i elvte timmen beslutade
till-lägg. Det kan vara av intresse att noggrant undersöka deras
innebörd. Tillägget förekommer på tvenne ställen i protokollet. Det
heter sålunda i femte artikeln:
Därest frågan av domstolen eller av rådet förklarats vara av sådan
beskaffenhet att det tillkommer vederbörande makt att ensam avgöra densamma, sicall
ett dylikt beslut icke utgöra hinder för rådet eller församlingen att undersöka
läget i enlighet med förbundsaktens artikel 11.1)
I tionde artikeln, i vilken de ovannämnda presumtionerna äro
fastställda, föreskrives att en stat skall betraktas som angripare, om
den vägrat att respektera ett utslag, varigenom förklarats att tvisten
mellan sagda makt och den andra krigförande makten rör en fråga,
som tillkommer den senare att ensam avgöra.
Dock, heter det vidare, i sistnämnda fall skall sagda makt endast
anses som angripare, om den ej förut hänskjutit tvistefrågan till
rådet eller till församlingen i enlighet med förbundsaktens artikel 11.
Meningen med dessa ’bestämmelser kan i korthet sägas vara
följande. I enlighet med den ursprungliga texten skulle, när
fientligheter utbrutit, en stat, vars tvist med en annan förklarats tillhöra den
senares uteslutande behörighet, utpekas som angripare, såvida ej
rådet genom enhälligt »beslut ställt sig på en annan ståndpunkt. Som
texten nu lyder kan en stat skydda sig för att automatiskt bliva
utpekad som angripare om den, när tvistefrågan förklarats vara av
*) I artikel 11 heter det:
Uttryckligen förklaras härmed, att varje krig eller krigshot, oberoende av
om någon av förbundets medlemmar omedelbart därav beröres, vidkommer
förbundet i dess helhet, samt att förbundet bör taga de mått och steg, som må
finnas lämpliga och ägnade att verksamt trygga freden mellan staterna. I
sådant fall sammankallar generalsekreteraren omedelbart rådet på begäran av
vilken som helst av förbundets medlemmar.
Dessutom förklaras, att envar av förbundets medlemmar äger att
vänskap-ligen fästa församlingens eller rådets uppmärksamhet på varje omständighet,
som är av beskaffenhet att ogynnsamt inverka på de internationella
förbindelserna samt-tillfölje härav hotar att störa freden eller det goda samförståndet
mellan folken, varpå freden beror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
