- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
117

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENÈVEPROTOKOLLET OCH FREDEN

117

att begära rådets eller församlingens medling, utan äger rådet att
först bestämma, vilken som är angriparen. Men sedan detta gjorts
inträda sanktionsskyldigheterna och det är därför trots allt icke
uteslutet att Sverige liksom andra länder kunna uppfordras att strida
för en sak som vi ej finna rättvis eller värd att offra stora
värden för.

Samma är förhållandet, då tvisten rör ett bestående fördrag,
t. ex. om en gräns. Skiljedomsförfarandet får ej användas till att
förändra ett fördrags bestämmelser. En stat som begär en ändring i
dessa eller handlar i strid med dem, kommer att få sina krav
tillbakavisade eller förklaras som den felande och om krig utbryter äro
signatärmakterna skyldiga att vända sig med sanktioner mot denne
även om sympatierna ligga på den "feländes’’ sida. Man bör
emellertid akta sig för att alltför mycket understryka det rent mekaniska
i protokollets metod för bestämmandet av angriparen. Ty i motsats
till vad rapportören Politis säger äro visst icke möjligheterna
uteslutna för rådsmakterna att göra sina direkta intressen gällande.
Det gäller ju först och främst att fastställa fakta och detta kan icke
ske fullt automatiskt. Rådet har att konstatera att fientligheter
utbrutit. Men vad är det då som förbjuder någon av rådsmakterna att
förneka att en handling av t. ex. samma slag som Korfuockupationen
utgör en krigshandling, om ifrågavarande makt har intresse därav.
Om på detta sätt skiljaktiga meningar förefinnas inom rådet
rörande föreliggande fakta, vilken mening skall då vara den
utslagsgivande ? Just i fråga om tvister, som röra gränser kan man mycket
väl tänka sig att någon eller några rådsmakter förneka att
krigshandlingar begåtts för att undvika ett omfattande sanktionskrig eller
att behöva deltaga i kampen för en sak, som de varken anse rimlig
eller rättvis. Redan detta visar på nödvändigheten att befrämja en
revision av vissa fördragsbestämmelser. I synnerhet måste detta
behov kännas starkt av de stater, vilka ej äro vissa om en plats i
förbundsrådet.

En möjlighet står emellertid även i detta fall öppen. I
förbundsaktens artikel 19 stadgas nämligen att ’ ’församlingen må tid efter
annan föreslå förbundets medlemmar att taga under omprövning
fördrag, som blivit otillämpliga, ävensom förhållanden av internationell
betydelse, vilkas fortbestånd skulle kunna utgöra en fara för
världsfreden." Huruvida denna säkerhetsventil skall visa sig tillräcklig
torde emellertid vara tvivel underkastat. Såsom vi ovan påvisat stå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free