Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Linder, Erik: Industrien och lönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIN OCH LÖNERNA
125
för handel och vandel o. s. v., åtgärder som ofta bidragit till att
stegra näringslivets produktivitet, men som, att döma av
fackorganens ständiga klagan däröver, i stor utsträckning endast haft till
följd, att den industriella trossens illojala undermineringsarbete
drivits in på hemliga och svåråtkomliga vägar. Den stora
saneringsuppgiften har skjutits undan, samtidigt som de industriella
intresseorganisationerna i konsekvens med sin uppgift påtagit sig en
meningslös samarittjänst, vars hela börda drabbat de bättre, under
sunda betingelser arbetande företagen.
Mest ohöljt framträder detta i arbetsgivareorganisationernas
uppgift. I sin kamp för att tillgodose alla medlemmars krav på så låga
lönekostnader som möjligt tvingas de att hjälpa till att hålla vid liv
en mängd oekonomiskt arbetande företag, oavsett om
stridskostnaderna på denna grund stegras orimligt för den bättre industrin,
slagkraften vid underhandlingsbordet förslappas och samhället går miste
om den ökning i nationalinkomsten, en mera koncentrerad och
bärkraftig industri kan förväntas hava till följd.
En slapp konserveringspolitik utan andra nationella vyer än de
som komma till uttryck i kravet på samhälleligt understöd i form
av tullar, subventionslån och annat, behärskar i dag de
kapitalistiska privatintressenas näringsvårdande institutioner. Omsorgen
om en nationell produktivitetspolitik synes en gång för alla ha lyfts
över på den starka personlighetens axlar. Vår industriella värld
äger några få, men den nuvarande situationen i svenskt näringsliv
visar hän på uppgifter, som ej kunna vara den enskildes värv
att lösa.
Ingenting är mera belysande för huru industrins kritiska läge
uppfattats av dessa målsmän, än att de i offentliga uttalanden gång
på gång sammanfatta situationen i formeln: arbetslönerna äro för
höga och måste ned, men låt oss framförallt hoppas på bättre priser.
Arbetarklassen har ingen anledning att utan vidare godtaga en
sådan tydning av läget, så länge snart sagt varje industrigren erbjuder
exempel på ett slöseri med ekonomiska värden, som i vissa fall är
rent häpnadsväckande. Ett antal exempel skola anföras i det
följande, men först må några allmänna anmärkningar förutskickas.
Förutsatt att ett land hunnit så långt i social och ekonomisk
kultur, att rena utsvettningsindustrier omöjliggjorts, är tydligen
gränsen för en lönestegring satt av industrins förmåga att hålla
ersättningen för kapitalets och det personliga initiativets insats så hög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
