Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Linder, Erik: Industrien och lönerna - Oljelund, Stefan: Ett fackligt program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FACKLIGT PROGRAM
Av STEFAN OLJELUND.
f~2\ET ÄR ANMÄRKNINGSVÄRT ATT EN RÖRELSE SOM
/ 1 fackföreningsrörelsen kunnat utveckla sig utan att egent-
—£**/ ligen äga någon teori för sitt handlande. Sådant visar mer
än alla ord att den haft en i verklig mening nödvändig uppgift att
En blick på den mindre industrin blottar ofta rent anarkiska
förhållanden. Glasindustrin är med undantag för några få större
företag splittrad på en mängd omodernt arbetande småföretag. En
nyligen verkställd officiell undersökning har visat, att småföretagen
behållit samma relativa betydelse som under 1890-talet. Möjligheten
att kostnadsfritt eller till underpris täcka bränslebehovet från egna
skogar har i stor omfattning varit grundvalen för småföretagens
existens; i den mån denna utväg stänges, kan endast en koncentration
och modernisering av verksamheten rädda denna del av
glasindustrin. Med snickeri-, sten- och andra mindre industrier delar denna
industri ödet att vandra ur hand i hand, från konkurs till konkurs,
under ett kapitalslöseri, för vilket en slapp kreditgivning främst bär
skulden. Denna är dock inom dessa industrier i rätt stor
utsträckning av privat natur.
Exemplen kunde mångfaldigas, men de antydningar, som ovan
gjorts, visa att industri- och bankmännens rekonstruktionsrecept
minst sagt är ofullständigt. Bättre priser och sänkta arbetslöner äro
icke den enda väg, på vilken svensk industri skulle kunna nå fram till
räntabilitet. Vägrar den finansiella och tekniska ledningen av vårt
lands näringsliv draga annan slutsats av de organisatoriska
svagheter, som särskilt industrin lider under, än att det hela bör fortgå
som hittills, har dock icke den svenska arbetarklassen, som brutalast
drabbas av produktionens ineffektivitet, anledning att avstå från
kravet på att de nödvändigaste bristerna elimineras, innan
lönesänkning påfordras som den enda möjliga utvägen ur de nuvarande
svårigheterna.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
