Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Händelser och spörsmål - Affärsbankerna under 1924
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
åren före kriget kan man emellertid konstatera en högst betydande
förskjutning uppåt.
Av sicrivning ärna, som äro av synnerligen stor betydelse vid bedömandet av
bankboksluten, äro nära 29 procent lägre än för 1923, men det bör då tilläggas
att extra avskrivningar företagits i Svenska Handelsbanken och i Skandinaviska
banken, under anlitande av tidigare reserverade medel, varigenom ovan angivna
procenttal i realiteten blir något mindre. — Vid en jämförelse med motsvarande
siffror för 1913 visar det sig emellertid att avskrivningen under 1924 är minst
4 gånger så stor som under 1913.
Bankernas sammanlagda utlåning företer en minskning från 1923 med 2,8
procent, men utgör för närvarande omkring 190 % av förkrigsnivån, vilket
innebär en större stegring än som motsvaras av penningvärdets förändring.
Inlåningen har minskats något mer än utlåningen men företer likvisst icke
någon avvikning av betydelse från det närmande till stabiliseringsläget som
tablån i sin helhet giver vid handen. Denna minskning av inlåningen har i
motsvarande grad minskat ränteinkomsten på Utlånta medel. Å andra sidan ha
bankerna haft en högre genomsnittsränta å sitt eget kapital.
Vid bedömandet av de svenska affärsbankernas rörelse under det gångna
året är det emellertid en faktor, som är förtjänt av att i hög grad
uppmärksammas och som bör ge anledning till en närmare granskning. Här syftas på
den utomordentligt höga marginalen mellan in- och utlåningsräntorna.
Det torde under de senaste decennierna knappast någonsin ha förekommit
att denna marginal varit så stor och för bankerna gynnsam, som den nuvarande
med ett diskonto på 5½ procent, d. v. s. en genomsnittlig utlåningsränta, som
ligger mellan 6 % och 7 % och en högsta inlåningsränta på 4 %. — Denna höga
utlåningsränta har gjort det möjligt för några av de svagaste bankerna att
undgå en mer eller mindre omfattande rekonstruktion, men har å andra sidan
medfört en utomordentligt stor nettovinst för de större konsoliderade bankerna. Den
höga utlåningsräntan är uppenbarligen till stor skada för näringsidkarna men
är därjämte till förfång för landets ekonomiska liv i áin helhet, enär
kapitalbildningens små, men betydelsefulla tillflöden icke få den stimulans, som
marknadsläget i och för sig skulle föranleda.
Under fri konkurrens skulle det vara helt enkelt otänkbart för våra banker
att upprätthålla en så hög vinstmarginal för räntesatserna, till uppenbart
förfång för det ekonomiska livet i sin helhet. Den djupaste förklaringsgrunden
till detta missförhållande måste ses däri, att staten gjort bankernas inlåning till
ett monopol, vara regeringen lämnar koncession. Det är den nu rådande
banklagstiftningen, som lett in bankernas samarbete så djupt på trust- och
kartellvägarna, och uppenbart är, att den räntekartell mellan så gott som alla
betydande affärsbanker, som heter Svenska Bankföreningen, är en direkt följd av
inlåningsmonopolet. — Att bankerna genom den stora marginalen mycket snabbt
återvinner och i vissa fall redan nu återvunnit samma maktställning som före
krisen är icke något allmänt intresse. Ett önskemål av största vikt är det
snarare att åtgärder vidtagas för att stävja denna maktutveckling, från
allmänhetens sida genom en förnuftigare inlåningspolitik och från myndigheternas sida
genom en efter tidsförhållandena bättre avpassad lagstiftning. Till sistnämnda
frågor torde det bliva tillfälle att senare återkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
