Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Severin, Frans: Hemmamarknadens monopolförutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMMAMARKNADENS MONOPOLFÖRUTSÄTTNINGAR 163
industriarbetarnas i förhållande till hemmamarknadsarbetarna sämre
ställning skulle alltså vara, att arbetarna i England, Tyskland,
Amerika etc. nöja sig med betydligt lägre löner. Över denna lönenivå
kunna inte heller svenska export arbetare komma vid risk att bli
arbetslösa på grund av industrins avsättningssvårigheter. Däremot
besväras hemmamarknadsarbetarna inte av de lägre utländska lönerna,
då de inte ha någon utländsk konkurrens.
I verkligheten existera emellertid här presumerade förhållanden
endast med mycket stor modifikation. Det landsomfattande
fackförbundet opererar visserligen med enhetliga lönekrav vid
förhandlingar och uppgörelser om kollektivavtal. Men dessa avtals
lönesatser tillämpas endast i mycket begränsad omfattning i det
praktiska livet. I allmänhet ligga de faktiskt utgående lönerna vida över
de i avtalet bestämda. Skulle kollektivavtalets enhetliga lönesatser
verkligen tillämpas för hemmamarknadsarbetarna, torde dessa i
många fall komma väsentligt under exportarbetarna i lönehänseende.
Sålunda äro de verkliga lönerna inte frukten av någon
organisationernas enhetliga lönepolitik utan framgå ur marknadsläget. Om
en monopolistisk sammanslutning inom en industri bestämde priser,
som städse lågo under de i marknaden verkligen betalade, så var
uppenbarligen sammanslutningens prisbestämning verkningslös och
kunde icke vara orsak till att de faktiska priserna syntes höga.
Arbetslönerna förete också betydande skiljaktigheter inte endast mellan
olika orter utan även mellan olika företag på samma ort och mellan
olika arbetare inom samma företag, även fast kollektivavtalet
upptager likartade lönesatser. Detta kan iakttagas i lika omfattning
såväl inom hemmamarknadsindustrierna som inom exportindustrierna.
Hemmamarknadsarbetarna äro sålunda liksom
exportindustriarbetarna beroende av konkurrensen, som måste sätta en övre gräns för
deras löner, så länge inte kollektivavtalet hindrar deras
nedpress-ning. Om en boktryckare betalar 100 kr. pr vecka till sina
typografer, men en annan endast 90, så måste,detta ha precis samma
verkan, som om ett svenskt och ett engelskt varv eller mekanisk
verkstad betala resp. samma löner. Om de av organisationen krävda
enhetliga, lönerna verkligen varit monopollöner, så borde
konkurrensen uppenbarligen ha pressat ned de verkliga lönerna till avtalets
minimigräns, vilket emellertid inte sker.
Den konkurrens mellan arbetarna för världsmarknaden, som
skulle förhindra lönernas stegring upp över den av marknadsläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
