Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Ossiannilsson, K. G.: Demokratien och skönlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATIEN OCH SKÖNLITTERATUREN
171
barn- och sagoböcker, humoristiska kåserier, filosofiska betraktelser,
gamla omtryck, samlade skrifter, o. s. v., så att de verkliga och nya
roman- och novellböckerna ej torde upptaga stort mer än två sidor
eller omkring sextio nummer. Avdelningen Poesi och dramatik
upptager omtryck av gamla diktböcker, översättningar (Lafontaine,
Pirandello, Goethe, Schiller, Yeats, Sutton Vane, m. m.), så att vi
få nöjas med omkring femton nya originalverk, de flesta av ringa
omfång. Inalles har alltså svenska vitterlekares bidrag till årets
vittra skörd utgjort 7 5 nu ra ra e r, vilket fördelat på tolv månader
och en nation av sex miljoner människor ej verkar så överväldigande.
Vi ha god råd att öka siffran till hundra per år, utan att man
därför är berättigad att tala om någon "bokflod". Bokfloden
frambringas i stället av de många översättarna, handbokskompilatörerna,
populärvetenskapliga författarna, skolmännen, kritici, o. s. v., kort
sagt, just av dem, som mest ondgöra sig över de arma skaldernas och
romanförfattarnas produktivitet, och som i pressen försäkra, att
vitterlekarna, långt ifrån att behöva eller förtjäna hjälp, snarast
förtjänte decimeras per giljotin eller hyggligare genom deportation.
Bokhandeln överfylles för övrigt icke av producenterna, utan av
förlagen, i vilkas intresse det är att ha många nyheter, vilket för
dem betyder många vinstchanser på det stora jullotteriet, där det
med nödvändighet också måste finnas niter. Även en god författare
kan, som ovan visades, från bokhandels- och förlagssynpunkt vara
en nit, medan en tarvlig, ja, förkastlig författare kan betyda
knall-succéser år från år. Det har funnits perioder, då förlagen för att
kunna utgiva gedigen litteratur utan att stupa på kuppen, därjämte
måst direkt spekulera i publikens dåliga smak och slunga ut absolut
värdelös smörja, produkter av personer, som kunnat "skriva, så folk
läste dem", även om folk inte alltid erkände, att folk läste dem.
En ung politiker och journalist skrev för något år sedan och
förklarade i Social-Demokraten, att författarnas klagan över sin usla
ställning i många fall var rent hyckleri, vilade på en osanning
alltså, och att om den i något fall vore berättigad, så kunde författarna
slå sig på journalistik och — t. ex. bli tidningskritiker! Skribenten
anförde exempel på män, som börjat som författare, men i tide tagit
sitt förnuft tillfånga och nu som kritici i stora blad utförde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
