Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKAN OCH HENNES ARBETE
177
mik och dikt och drama, under övermänskliga ansträngningar,
liksom åstadkommer en psykisk start för alla vardagarnas sysslor,
jakten och fisket och skörden. Man kan inte skilja ut arbete från lek,
inte riterna från göromålen. Det är religion och konst och
arbetsorganisation och teknik i ett enda hänryckande sammanhang, under
böner och besvärjelser till gudar och ting. Emile Durkheim låter
oss i ett av sina stora arbeten (Les formes élementaires de la vie
religieuse. Paris 1912) följa denna primitiva kooperation för
årsväxt och näringar, som inger stammar och enskilda deras grad av
trygghet, inför livet och tingen. Deras arbete har inte skapat
herravälde över tingen; de stå i beroende av dem. ’ ’Hav misskund med
mig, o jord. Det är hos dig jag bor, det är du som giver mig föda,
du som giver mig vatten att dricka’’ o. s. v. eller "Må det gå väl,
må det ske nådigt med bufflarna, må de icke lida av sjukdom och
dö, må de bevaras från giftiga ormar och insekter och rovdjur"
o. s. v. Men detta suggestionsarbete — som på det religiösa språket
har ett mycket vackrare och innerligare namn — tog bort
människans nervositet inför tingens farligheter. Hon kunde så föga
betvinga dem, men hon kunde fria sig från fruktan för dem genom
detta sitt psykiska förberedelsearbete, som i så hög grad tog hennes
alla slumrande krafter och förmögenheter i anspråk och gav henne
den lugnande känslan att stammen för sin del, den enskilde
inbegripen, nu hade gjort sitt.
Den äldsta egentliga arbetsetiken i större stil finna vi, som bekant,
hos de ariska persernas store religionsförkunnare, Zarathustra
(omkr. 600 f. K.). Boskapsskötsel, åkerbruk och hemsysslor, de äro
ej blott "försörjnings"-medel; de äro tvärtom de vägar, på vilka
man utbreder den Allvises herravälde över världen. För dessa
arier var ju jorden den stora kampplatsen mellan Den Allvise och
lögnanden. Liksom den lögnaktige, så var också lättingen av den
senares anhang, medan den idoge såväl som den renlige och
sanningskäre i och med denna sin beskaffenhet var den Allvises medhjälpare
i att "föra världen framåt", som det heter. "Den som sår säd,
han sår helighet." Den som uppodlar en ödemark, han vinner land
åt den Allvise.
Att låta ting förfaras och förstöras till intet gagn, också det är
att främja lögnanden och meningslösheten, liksom en massa andra
underlåtenheter. Det finns två djävlar, som heta Dröjsmål och
Sedan, vilka uppbjuda all sin förmåga på människan för att hennes
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
