Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
EMILIA FOGELKLOU
dantag: Sokrates. I hans samtid ansågs det ovärdigt fria män och
fria mäns hustrur och barn att kroppsarbeta. De togo ansvar för
staten, d. v. s. de frias stat; trälarna voro som husdjur eller ting.
(Även där trälarna voro intelligenta och skapande i sin gärning,
voro de utan den rättsliga och personliga frihet som gör ett arbete
till kall.) Sokrates däremot tar upp ur grekernas primitivare
förgångna en sådan tanke som Hesiodos’: "Intet arbete är skam, endast
lättja". Och vi få hans ståndpunkt livligt illustrerad genom ett
par av de historier som Xenophon berättar för oss i sina hågkomster
om Sokrates. En atensk borgare klagar för Sokrates sin nöd. En
massa kvinnliga släktingar ha under krigstiden tagit sin tillflykt
till hans hus. Det är inte bara betungande att dag efter dag,
månad efter månad försörja denna skara, det är dessutom’rysligt
besvärligt att ha dem. Sysslolösa som de gå där dag ut och dag in,
gräla de sinsemellan. Sokrates föreslår honom då att sätta i gång
med vävstolar och dylikt. "Dessa kvinnor behöva ej leva i den tron,
att de, emedan de äro friborna atenskor, ingenting annat kunna göra
än äta och sova." Vännen drar sig först för en så radikal åtgärd,
men han verkställer den i alla fall, med den påföljd att arbetet ej
blott blir inbringande för hela huset, utan också gör de arbetande
glada och enigt intresserade. (Mem. 11:7). En annan gång råder
Sokrates en vän, som kommit på obestånd, att hellre arbeta som
förvaltare av en annans egendom, än att som skuldsatt stå i beroende
av andra personers bevågenhet eller motsatsen.
Att vara oberoende och att vara gagnelig, dessa två motiv se vi
sålunda Sokrates taga fram till förmån för kroppsarbete. Men att
detta i och för sig skulle vara kultiverande för människan, det är
en tanke, som vi inte möta på mycket, mycket länge i Europa. Den
oerhörda klyftan mellan de filosoferande och de kroppsarbetande
möter oss däremot tydligt i Platons idealstat. Bönder, hantverkare
och köpmän äro för Platon borgare av andra klass; de äro blott
förutsättningar för statsändamålet, ej dess medvetna verkställare. Icke
arbete, endast idrottsövning får utlösa de fysiska krafterna hos de
högsta klassernas representanter.
Hos Aristoteles finna vi satsen, att verksamhet, i överensstämmelse
med dygdens krav, är själva lycksaligheten för en människa. Men
den högsta verksamheten, den i egentligaste mening aktiva, det är
den teoretiska, förnuftsverksamheten, med befrielse från praktiskt
(också politiskt och militärt) arbete. Det är betecknande, att gudo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
