Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Adler, Max, Wien: Sociologin i marxismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIOLOGIN I MARXISMEN
207
ligen förvandlingsbart, ja faktiskt oändligt förändringsbart väsen.
Det mänskliga ursamhället förändrar sig med erfarenheterna hos och
genom inverkan av de människor, som bilda det. Liksom de yttre
naturfaktorerna i och med sin förändring även ändra de av dem
beroende mänskliga livsformerna, så inverka även människorna å sin
sida förändrande på sina yttre levnadsomständigheter. Människornas
samhällsliv är ingen passiv produkt av yttre förhållanden utan en
obegränsad aktion och reaktion inom desamma. "Sammanfallandet",
säger Marx, "av människornas och förhållandenas förändring kan
fattas och rationellt förstås blott som en omvälvande praxis".
Därför kan den sociologiska undersökningen inte vara statisk: dess
föremål är självt intet ständigt lika väsen, intet förstelnat tillstånd utan
något som med tiden oupphörligt förändrar sig. Samhällslivet är
med andra ord en historisk process. Och överallt där marxismen
skall undersöka sociala företeelser, upplöser den dem inte blott i
samlingsprocesser, leder den dem inte blott tillbaka ända till den
ekonomiska sfärens motivationer, utan fattar dem på förhand som
historiska fenomen, d. v. s. fakta, som inte funnits till i evighet, som
inte äro några eviga naturbestämdheter i den mänskliga tillvaron
utan som en gång blivit till och en gång åter skola förgås. Och på
så sätt bli för den alla företeelser i det samhälliga livet, t. ex.
kapitalet, rätten, staten blott historiska kategorier, och detsamma gäller
därför också om alla politiska begrepp och problem. Överallt måste
man uppsöka de historiskt uppkomna samlivsformer, i vilka de
funnit sina konkreta uttryck.
För det fjärde slutligen: denna historiska process, denna
förändring av samhället är ingen blott tillfällig laglös tidsföljd utan den är
en lagbunden process, en utvecklingsprocess. Med utveckling
förstå vi en förändringskedja i tiden, vid vilken förändringarna inte
framkallas av yttre inverkan utan komma som följd av en i det sig
ändrandes egen natur liggande lagbundenhet, vilken bestämmer
denna förändringskedjas riktning. Varje förändringskedja alltså,
som är en utveckling, präglas av en fundamental lagbundenhet. Den
säregna lagbundenheten i det mänskliga samlivets utveckling ligger
i den nödvändiga motsättningen mellan dess form och dess
innehåll, vilket utgör det mänskliga samlivets dialektiska väsen. Det
samhälliga livet är till sitt innehåll oskiljaktig förbindelse-med andra,
till sin form individuell tillvaro. Varje skede av samlivets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
