Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Fried, Leon: Kristendomens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
LÉON FBIED
över sina f. d. trosförvanter med allt det hat, den religiösa
fanatismen kan uppamma. I fariséerna såg man judendomens
representanter, typerna för samtidens framträdande judar — och med
rätta. Fariséerna voro redan på Jesu tid det maktägande partiet i
Jerusalem; sadducéerna, det judiska prästpartiet, hade genom sina
sympatier för den hellenistiska kulturen redan längesedan mist sin
ställning och folkets förtroende. I och med templets förstöring och
den judiska statens undergång år 70 e. Kr. bli fariséerna judarnas
ledare. För dem betydde staten, det politiska samhället mindre,
religionen var för dem allt; de voro sålunda som skapade att leda
judendomen, när denna upphört att vara ett politiskt samhälle och
blott fortlevde som religionssamfund. Fariséerna utbildade en lärd
tradition, som muntligen fortplantades från släkte till släkte för
att slutligen sammanfattas i den stora Talmudeditionen, en
jättekommentar till Mose lära. Denna kommentar upptog även otaliga
nya religiösa förordningar, som redan helighöllos, när de ännu blott
voro muntlig tradition; sedermera kom Talmud att för judarna
bli en lika orubblig auktoritet som Bibeln själv. Fariséerna voro
sålunda skriftlärda, Nya testamentets sammanställning av
skriftlärda och fariséer är en riktig iakttagelse. Men med lärdomen kom
också högfärden, fariséerna blevo intelligensaristokrater, som
ringaktande sågo ned på den obildade, tjänande brodern, am haarez,
den enkle, fattige mannen. Där funnos ädla, av humanitet
genomträngda fariséer, deras anda präglar t. ex. den vackra fariseiska
skriften Pirke Abot (fädernas tänkespråk), som blivit en
andaktsbok, som än i dag läses i fromma judiska församlingar. Men där
funnos ock mindre tilltalande figurer, religiösa hycklare,
viktighets-makare, religiösa förtryckare, överdängare och konjunkturryttare,
med ett ord folk av de kategorier, Nya testamentet odödliggjort —
tyvärr med offrande av de bättre elementen. Jesu straffpredikan
i Matt. 23 kunde under sådana förhållanden vara väl befogad; vi
böra dock minnas, att han vänder sig mot fariséernas gärningar, ej
mot deras läror: ’Tå Moses’ stol sitta de skriftlärda och fariséerna.
Därför allt vad de säga eder, det hållen och gören, men efter deras
gärningar gören icke. Ty de säga, men göra icke." Intressant nog
gör även Talmud, således de skriftlärdas eget verk, liknande utfall
mot en del bedrägliga, skenheliga fariséer, men skillnaden är den,
att man på judiskt håll mycket väl kan skilja agnarna från vetet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
