Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Fried, Leon: Kristendomens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOMENS UPPKOMST
215
Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer
till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande
på en åsna, på en åsninnas fåle". Och Marki ev. vet även berätta
om Jesu intåg i Jerusalem på en åsninnas fåle och om folkets jubel
och hyllning. Särskilt har psalm 22 betytt mycket för
Jesustraditio-nens utformning. Denna djupt pessimistiska psalm, som handlar om
den rättfärdiges lidande, sättes nu i samband med Jesu öde. Den
börjar med de ord, Jesus lär ha sagt på korset: "Min Gud, min Gud,
varför har du övergivit mig T’ — "Alla som se mig bespotta mig",
heter det vidare, "de spärra upp munnen, de skaka huvudet", (jfr
Matt. 27:39, Mark 15:29, Luk. 23:35 f.) ; "de ondas hop har
kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat —
de skifta mina kläder mellan sig och kasta lott om min
klädnad". I psalm 69:22 läsa vi: "De gåvo mig galla att äta,
och i min törst gåvo de mig ättika att dricka" (jfr
evangelierna). Men de äldsta kristna, som utbilda denna tradition,
avsöndra sig icke från den judiska församlingen, ännu är kristendomen
ingen ny lära. Brytningen mellan judar och kristna äger icke rum
i Palestina, utan i diasporan1), när hellenismen gör sitt inflytande
gällande. I Syrien, gränslandet mellan judendom och hellenism,
i de judiska proselytförsamlingarna där, som till stor del bestodo av
till judendomen omvända hedningar, vilka ej glömt sina äldre
religiösa föreställningar och ej isolerade sig från den hellenistiska
omgivningen — där sker denna egendomliga sammansmältning av
judendom och hellenistisk kult, som föder den kristna religionen. Utan
att känna denna hellenistiska kult kan man ej förstå kristendomens
uppkomst.
Grekland heter Hellas på grekiska, och antikens greker kallas i
historien även hellener. Med hellenism förstå vi den antika,
grekiska kulturens sista skede. Denna hellenism omfattade ej blott
Grekland, utan hela orbis terrarum, länderna kring Medelhavet,
d. v. s. de kultiverade delarna av det romerska riket: Italien, Mindre
och Främre Asien jämte Egypten. Kristendomens skrift, Nya
testamentet, är som bekant avfattad på grekiska, men ej på den bildade
klassens språk, utan på Mindre Asiens barbarisk-grekiska dialekt,
he koiné. I det vidsträckta romerska riket korsade de olika folkens
*) = förskingringen. Med diaspora menar man judiska församlingar utom
Palestina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
