- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
223

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Kautsky, Karl: Det ryska oktoberexperimentets lärdomar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DET RYSKA
OKTOBEREXPERIMENTETS LÄRDOMAR



Av KARL KAUTSKY.

Det ryska bolsjevikpartiets despotism
synes numera starkare och mindre angripbar än någonsin.
Och dock knakar det redan i fogarna. Det har senast fallet
Trotskij visat. Det kan vid första anblicken synas, som om hans
snabba och lätta avpolletering ådagalagt, att diktaturen är så stark
att ingen opposition emot den är möjlig. Just lättheten att
övervinna den har emellertid bevisat hur grundligt fördärvad
bolsjevismen redan är. Ty det var inte någon opposition utifrån, som
Rysslands nuvarande herrar då undertryckte, utan en opposition
från de egna leden, oppositionen från en man, som tillsammans
med Lenin skapat samt praktiskt och teoretiskt grundlagt den
diktatur, gentemot vilken flertalet av Rysslands nuvarande styresmän i
början stodo tveksamma och undrande — på mycket goda grunder.

Denna Sinovjevs och hans kollegers hållning bekräftas tydligt
genom Trotskijs senaste skrifter om ”Lenin” och ”1917”[1] och
ännu tydligare genom att de av honom angripna inte vetat ge annat
svar än att tysta munnen på angriparen.

Men ytterligare en sak bevisa dessa båda skrifter och särskilt den
sistnämnda, nämligen hur intellektuellt förfallna bolsjevismens allra
bästa huvuden äro.

Med förakt talar Trotskij om socialdemokratins ”parlamentariska
kretinism”, varmed han menar varje intresse för parlamentariska
förhandlingar och varje deltagande i sådana. Engels, som har
myntat uttrycket, menar något annat: inskränkheten hos många
parlamentariker, som tro ”att hela världen, dess historia och dess framtid
göres och bestämmes genom en majoritet av röster i den särskilda
representantförsamling, som har äran att räkna dem till sina
medlemmar.”

[1] Den senare utgiven på svenska av det Zeth Höglundska partiförlaget
under titeln ”Revolutionens lärdomar”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free