Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Kautsky, Karl: Det ryska oktoberexperimentets lärdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
propagera dessa regeringars och kapitalisters utrotande genom
världsrevolutionen — komma de bara djupare ned i dyn.
Den som tänker ekonomiskt kan inte finna ”oktoberexperimentet”
lyckat på något sätt. Militäriskt lyckat förstås. Alla motståndare
inom Ryssland ha kuvats, och befolkningen, röda armén och t. o. m.
kommunistiska partiet ha fått sig inpräntade en fullständig
kadaverdisciplin.
Och likväl tänker nog Trotskij i dag inte längre så enbart
angenämt om ”oktoberexperimentet” som för blott några månader
sedan, då han skrev sina sista skrifter. Och han kommer kanhända
att upptäcka några lärdomar i detta experiment, som förut varit
honom förborgade.
Centralproblemet under oktoberdagarna var för honom
erövrandet av makten, den personliga makten. Det tycktes gå glänsande,
Lenin och Trotskij blevo självhärskare, för vilka allt böjde sig.
Trotskij själv har bidragit mest till att uppbygga denna
fruktansvärda regeringsapparat, vars maskineri krossar var och en
som försöker trotsa makthavarna. Men, vad sker? På grund av,
som det synes, rent personliga skiljaktigheter råkar maktens
beundrare i konflikt med sina kolleger, som efter Lenins tillbakaträdande
från ledningen gjorde sig breda i spetsen för staten, och då drabbas
han själv av detta skoningslösa maskineri. Till ett så tadellöst
funktionerande har han bragt det. Vilket öde! Vad som för
honom var medlet till allmakten har dömt honom till fullständig
vanmakt. Hans ”konster” ha alltså givit makten åt dem som han
själv kritiserat som ”mensjeviker” och ”opportunister”. Och
därför ”rövare” och ”mördare”! Kanske börjar Trotskij nu tänka
mindre föraktligt om demokratin!
Att en man som Trotskij så snabbt och lättvindigt kunde skjutas
i bakgrunden, Trotskij som trots alla sina svagheter dock är så vida
överlägsen sina bolsjevikiska motståndare och som uträttat så mycket
för deras statsväsen, är högst överraskande. Att Petroklus och
t. o. m. Akilles falla och Thersites återvänder har visserligen ofta
förekommit i historien. Ja, det har inte sällan hänt att i en duell
mellan Thersites och Akilles den förre segrat genom ett eller annat
smutsigt knep. Men att Akilles utmanar Thersites till tvekamp och
sedan vid första tecken till motstånd sträcker vapen för honom
— det har aldrig förr hänt i historien. Och lika litet har det väl
någonsin hänt att stridskamraternas hela här nästan som en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
