Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Cohn, Alfons Fedor: Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEANTING
233
institut, föreställa sig den brådmogne, idealistiske skolpojken. Ellen
Key, som då utbildades till lärarinna vid den gamle Brantings
institut, ger en något fantasirik skildring av honom från den tiden:
"Var gång han sköt förbi, kom jag att tänka på de gestalter av unga
ärkeänglar, i vilka renässansens konstnärer förhärligade
ynglingaskönheten. Ingen av dessa konstnärer hade kunnat få en bättre
modell till en Mikael än denne slanke pojke med det bleka, av rikt,
rågblont hår omramade ansiktet. Ett ansikte, vars rena, fasta drag
skulle ha verkat stränga, om inte ett par drömmande ögon under
mörka bryn och ögonhår hade mildrat det unga anletets djupa
allvar."
Branting har från sin ungdom varit besjälad av ett allt
behärskande etos, som måste bli bestämmande för hans politiska
sympatier och tendenser. Hans yttre, så som det framgår av Richard
Berghs och Ellen Keys minnen av honom, bekräfta endast detta.
I sin studentkria, som han skrev vid 16 års ålder och som senare
åtnjöt äran att intagas i "Pedagogisk Tidskrift", besvarade han
frågan: Vilken betydelse har våra dagars livligare samfärdsel för
folkens andliga och materiella liv? med en hänvisning till den
tilltagande känslan av solidaritet och samhörighet mellan folken, med
förhoppningen om ett uppgående av de olika nationaliteterna i en
högre enhet. Sällsamt nog var denne skenbara utopist i
verkligheten redan då en ytterst exakt människa. Hans första kärlek
var, som Richard Bergh anmärker, stjärnhimmeln. Den gjorde
honom till en rationalistisk tänkare. Under de närmaste sju åren
efter studentexamen studerade Branting astronomi i Uppsala och
tjänstgjorde som amanuens vid Stockholms observatorium. Då han
var 24 år ägnade han sig åt den politiska publiciteten, först i
tidningen "Tiden", som ville förena ännu heterogena strömningar med
den unga arbetarrörelsen, men sedan 1886 i den kort förut
grundade Social-Demokraten, för vilken han var huvudredaktör under
mer än trettio år eller tills han måste lämna posten vid inträdet i
regeringen Edén.
Branting utgick från den filosofisk-litterära radikalismen: Buckle,
bröderna Brandes, 70-talets unga litteratur i Norge och Danmark
stodo honom närma. Som redaktör för "Tiden" redigerade han
inte blott utrikespolitiken utan även teaterkritiken. Mot det då
oerhörda honoraret av 30 öre pr rad erbjöd han Strindberg att
medarbeta. Med denne var han för övrigt till hans död intimt förbun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
