Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Cohn, Alfons Fedor: Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
ALFONS FEDOR COHN
den, även om han inte kunde följa honom under hans perioder av
religiös och social omvändelse. Dogmatiker var Branting för den
skull aldrig. Men till praktisk verksamhet i enlighet med sin
övertygelse manade honom hans natur från det tidigaste. När
Stockholms stadsfullmäktige av saken ovidkommande antipatier mot
grundaren vägrade det nybildade arbetarinstitutet erforderligt understöd,
skänkte den nyss myndige Hjalmar Branting av egna medel 3,000
kr. åt institutet. Han övertog också "Tiden", som genom andras
lättsinne och sorglöshet råkat i svårigheter, och finansierade den med
egna medel.
Den svenska socialdemokratin var 1889 inget politiskt parti utan
blott en förening. Först 1897 fingo anhängarna av de socialistiska
idéerna någon representant i riksdagen. Tidigare hade det endast
varit möjligt att verka genom press och möten. Och likväl fann
också här socialistskräcken sitt uttryck i den lilla socialistlagen av
år 1887, en skärpning av gällande tryckfrihetslag, som på grund
av påstådd ringaktning av religionen, väckande av allmän förargelse,
förhånande av riksdagen, uppfordrande till våldsdåd o. s. v. ingrep
mot den nya rörelsen. I våra dagar verka dessa myndigheters
ingripanden till stor del enbart löjliga, som t. ex. den mot Branting
riktade anklagelsen att ha väckt allmän förargelse därför att han
offentligt hälsat Social-Demokratens huvudredaktör August Palm
vid hans frigivande från fängelset. Två poliser ville taga på sin
ed att Branting vid detta tillfälle ropat hurra, men måste efter ett
flertal civila vittnens hörande inskränka sig till att de skulle ha
sett hur "Brantings mustascher hade rört sig". I andra fall dömde
den dock till flera månaders fängelsestraff.
Inte blott detta personliga framträdande för sin övertygelse utan
kanhända ännu mer den okuvliga tron på sitt partis framtid
förskaffade honom snart anhängarnas oinskränkta förtroende och
aktning i en grad som förut väl endast kommit Bebel och Jaurès till del.
Branting har till sin taktik alltid varit politiker, har aldrig
räknat med det borgerliga samhällets katastrofer som faktorer utan
litat till evolutionen och erövringsbara maktmedel. Den allmänna
och lika rösträtten, också i Sverige en vinst av de senaste åren, har
han därför ansett viktigare än alla utopier. Han tvekade ej heller
att 1917 tillsammans med tre kolleger inträda i en borgerlig
regering, fast det bestämt fordrades av honom att inte förordna något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
