Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
SVEtfSKT
ändå vara "trygg för alla eventualiteter" "och kunna se framtiden
med lugn tillmötes". Anslutningen medförde visserligen en liten
risk. Men risken att därigenom dragas in uti storpolitiken och krig,
vore ’ ’ojämförligt mycket mindre än den, som den nuvarande
isoleringen för med sig". Det må väl sägas att detta utrikespolitiska
program av 1912 är klassiskt i sin felsyn, och att ett lugnt
tillmötesseende av den framtid, som väntat Sverige därest detsamma kunnat
genomdrivas, förutsatte hela den omdömeslöshet,
världsfrånvänd-het och ansvarslöshet, som svensk högers utrikespolitiska tänkande är
mäktigt. Men det var utgångspunkten för hela den agitation, vari
den svenska högern efter 1911 löpte till storms mot detta års
vänstergenombrott.
Systerbäcksfronten och alliansen med Finland, som efter det
wil-helminska Tysklands sammanbrott fått efterträda den förra
alliansschablonen, vad skola de betyda? Man märker ifråga om dem samma
fenomen som ifråga om högerns övriga utrikespolitiska grannlåter.
Utgångspunkten är samma av en falsk ideologi betingade felsyn på
Sveriges läge och möjligheter, samma suddiga och oklara
föreställning om någon slags svensk messiasgärning i världen, buren av stolta
vapentraditioner och ett bålstort krigarlynne, för vilket intet är
omöjligt. Man har aldrig tänkt ut konsekvenserna eller
konkretiserat tankegången, i vilket fall programmets tomhet av sig själv skulle
ha fallit i dagen. Tanken att Sverige skulle garantera icke blott
Finlands bestånd utan över huvud taget det genom världskriget
skapade läget kring Östersjön, är den icke grandios? Att samtidigt
som man kategoriskt förnekar de västra stormakternas förmåga att
på längden garantera de nyvordna gränserna i Europa låta
småstaten Sverige spela rollen av sådan garant mot den väldiga stormakten
i öster, det är onekligen en ståtlig prestation.
Sverige skall vara den ledande staten i Norden. Vad rymmer
det kravet, framfört till omväxling med sorgen över att vår mjäkiga
nutid icke tillåter det att vara den ledande i världen ? Några
närmare preciseringar har man hittills icke sett än några bålstora ord,
några jeremiader över att landet genom försvarsrevisionen gjort sig
Urarva i ledarskapet i norden, några gallsjuka utbrott över Sveriges
envetna vägran att fylla sin "historiska uppgift", senast i samband
med ett tal vid Heidenstams besök vid studentmötet i Oslo. Men
mycken fantasi behöves icke för att ur dessa fragment forma bilden
av svenskt ledarskap i Norden, sådant detta ter sig i högerns ideologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
